Taxiresa med Hassan till Bålsta

Telefonen ringer kl 13.20 och taxichauffören meddelar att han står utanför Bromma med en silverfärgad Passat. 5 minuter senare hittar jag honom väldigt felparkerad på taxihållplatsen. De andra chaufförerna kommenterar hans parkering men jag väljer att snabbt slinka in i bilen. Chauffören påminner om en korsning av en italienare och en mexikanare som på något vis blivit förkrympt men samtidigt havande, då magen putar efter allt för många kakor. Han sitter i bilen och tuggar på ett kex så att det smular över hans svarta brallor, ja det ser ut som om det snöat i bilen.

Hassan som han heter enligt taxi-id halvligger i bilen, en lite ovanlig körställning. Framför allt är det då svårare att nå fram till  en del reglage. Ratten når han i alla fall, men jag är inte helt säker på att han ser över ratten, utan eventuellt ser han mellan ratten och panelen.

Redan när jag sätter mig i bilen känner jag att det känns lite konstigt. Det är en väldigt ryckig och vinglig körning som gör att jag börjar må lite illa. Jag får sluta att skriva efter ett slag och i stället försöker jag fästa blicken långt fram. Han pratar i mobilen samtidigt som han försöker knappa in en adress i Bålsta med pennan som får fungera som armförlängare då han inte når fram. Det verkar vara lite vingligt på många plan men jag känner att det inte är läge att kommentera.

Efter en mil vill han ta en omväg för att tanka då biogas bara finns på några få platser i Stockholm. Det blir en omväg på ca 15 min. På macken krånglar hans kort vilket fördröjer oss ytterligare 5–10 min.

I handskfacket ligger kexpaketet och han tar bara ett kex åt gången, men det blir många vändor till handskfacket under resan. Varje vända till handskfacket innebär att han måste upp ur sin liggande position och i kamp mot tyngdlagen åla och vrida sig på ett väl genomtänkt sätt för att kunna öppna handskfacket och sedan nå kexpaketet.

Väl ute på motorvägen håller vi 140 km i timmen och passerar de flesta andra fordon. Under hela resan försöker Hassan ta reda på vilken adress Aronsborg har i Bålsta genom telefon och taxidatorn. När vi befinner oss i ett litet industriområde försöker han med ett smile få mig att leda honom rätt. När jag förklarar att jag aldrig varit där skiner han upp igen och säger att vi nästan är framme. Han ville ge sken av att han inte var vilse men den kilen blir aldrig pokerspelare…

Innan jag kliver ur taxin tar jag en snabb titt på hans ID-kort och inser att den Hassan på bilden inte påminner speciellt mycket om min chaufför.

Avslutningsvis lyckades han släppa mig på baksidan av hotellet så att jag fick en stärkande promenad upp till entrén på höjden. Det blev i alla fall en taxiresa att minnas.