Ta er tid med varandra!

Jag vaknar som vanligt strax efter kl 6 och kännner att jag inte har lust att åka och simma. Det är något som känns konstigt och jag vill bara ligga kvar vid Monika och känna hennes lugna andning. Det känns tryggt vid henne och samtidigt farligt eller otrevligt att kliva ur sängen. Jag sträcker mig efter telefonen och ser i dagboken att Charlie skulle ha fyllt 11 år idag. Varje gång som jag missar att förbereda mig så blir det som en snyting. Pang så blir allt så närvarande. Jag kryper närmare Monika och lägger mig tätt intill henne och känner mig trygg samtidigt som jag fylls av energi. Jag är väldigt stolt över min kvinna som har sidor som gör mig glad och lycklig.

Helt plötslig förstår jag varför jag absolut ville se familjefilmen från Thailand 2003/2004 i söndags när Monika ville att vi skulle gå ut och röja i trädgården. Allt är på något vis inbyggt i kroppen och då spelar det inte någon roll om alla flygplan i hela Europa står på marken på grund av en vulkan som försöker få mänskligheten att förstå hur små vi egentligen är när naturkrafterna sätter in. Oavsett om det är vulkaner eller jättevågor så är det bara för oss människor att inse att Moder Natur bestämmer och vi får vara så snälla bara följa med och acceptera.

Jag lunchade idag med Micke som är flygbolagets VD och vi diskuterade så klart problemen som askan ställer till med. När vi väl får tid att sitta ner uppstår en kusligt härlig känsla där vi förstår varandra direkt. Lite som väldigt nära bröder eller par som levt länge med varandra. Så länge har vi egentligen inte känt varandra, men vi har rett ut en del stökiga situationer tillsammans vilket gör oss till ett bra team. Typiskt för oss är att vi inte fokuserar på problemen utan på möjligheterna som kommer att uppstå tack vare askan som trillar ner över Europa. Läget är ytterst allvarligt för alla flygbolag och det handlar om en eller två veckor innan det kommer att ramla omkull en hel del bolag. Många tror att flygbolag har stora kassor att ta av vilket kan vara sant, men det kostar också oerhörda summor, så det går snabbt att tömma kassorna. De bolag som klarar sig längst kan nog klara sig 4-6 månader. Sdan är alla borta om branschen inte får extra pengar eller stöd.

Men det är bara omfördelning av ekonomiska resurser igen. Det som är bra med denna naturkatastrof är att inga människor har blivit skadade eller fått sätta till livet. Jag tror tyvärr att detta kommer bli en rätt utdragen historia och att vi inom en vecka kommer se att Maud tillsammans med de andra ministrarna från EU blir tvungna att gå in och stötta flygbolagen. Om det inte görs ramlar en mycket viktig del av infrastrukturen sönder, vilket kommer ta tid att bygga upp och då får Europas ekonomi ytterligare en smäll som kommer kosta betydligt mer än en stödjande insats.

Jag tog bilen ner till Norra Kyrkogården för att sätta tre stora röda rosor på familjegraven. Jag gillar röda rosor. Jag vet egentligen inte varför men de står för glädje, värme, omtanke och massor av kärlek. På parkeringen utanför möter jag en kvinna som spontant kommer fram och berömmer mig och hoppas att allt är bra. Det enda jag vet om henne är att hon kom till Tingstäde 1965 när jag var 4 år. Jag tror att hon är en bit över 65 år men blicken som hon gav sin man visade på massor av värme.

Ibland uppstår det korta spontana möten som man vill hålla i och stanna kvar i bubblan där tiden står still. Tyvärr hastar man allt för ofta vidare när man egentligen borde sätta sig ned och fråga ut den man möter. Tänk vad mycket hon måste ha upplevt under sin livstid! Vilken historia som döljer sig i hennes ryggsäck?

Jag har blivit rätt duktig på att inte bry mig för mycket om detaljer. Allt blir i alla fall inte rätt så varför lägga så mycket energi på det? Det är något som dels Ulrika och framför allt Monika lärt mig. Jag diskuterade i helgen med tre nyskilda pappor. Jag kan se ett tydligt mönster hos många i den skilsmässovåg som väller fram bland våra vänner: man satsar inte på egen gemensam tid.

Alla behöver gemensam planerad vuxentid utan barn och vänner ett antal gånger per år. Egen kvalitativ vuxentid är ett måste för alla förhållanden. Det var ju därför som man träffades för att man verkligen ville vara nära varandra. Det var ju detta som gav energi. Det behöver man ju knappast vara någon Einstein för att räkna ut. Ändå missar allt för många det som är så självklart. Hur skall man kunna känna åtrå till varandra när man aldrig har tid att träffas? När man laddar livet med måsten som ibland är så dumma att man börjar skratta när de tas upp. Vad är viktigare än att fortsätta bygga upp spänning och respekt mellan varandra? Det skulle möjligen vara tvätta, städa, vaxa bilen, räfsa trädgården eller se Hollywoodfruar eller något annat viktigt tv program…

Ni som har en familj: gläds över den och se till att släpa iväg era respektive på en överraskning över en weekend i en lånad husvagn, till en lappkåta eller något mysigt hotellrum. Det har inget att göra med vad det kostar utan hur mycket gemensam tid ni får, att ni gör saker som är spännande och som kräver prat. Prat om livet och det som är viktigt. Varför inte om sex som ofta är en eftersatt aktivitet i förhållanden?

Ta för er av livet, våren är här och vi behöver tydligen inte resa omkring så mycket just nu, så då kan vi ägna lite extra tid åt varandra!