Vad får demokrati kosta?

Söndag morgon den 4 april och det är nästan magiskt vackert utan för fönstret. Havet ligger spegelblankt med ett svanpar som glider förbi längs strandkanten. Det är blå himmel och morgonsolen skiner vårligt. Vid horisonten smälter hav och himmel ihop till ett dis där man förväntar sig att det skall glida fram ett gammalt segelfartyg med pirater eller åtminstone en Gotlandsbåt. Inte en människa så långt ögat når, men samtidigt är det fullt av liv. Man kan nästan ta på den aktivitet som våren har satt igång. Det är fåglar, insekter och en ekorre som förbereder dagen och jag känner mig iakttagen. Jag känner doften av våren och tillsammans med ljuset sprider allt värme i kroppen. Det känns varmt men samtidigt är händerna iskalla då det troligen har varit minusgrader under natten. Jag tror att det är sådant som på något sätt omvandlas till energi och gör att man får extra kraft. Det är nog denna känsla vi vill förmedla när vi snackar om magiska Gotland.

Igår pratade jag med granngubben som berättade att hans sork vadat ut med sjöstövlar och lagt nät för att fånga röding. Han sa att ”vi har ju skafferiet precis utan för tomten och att fisken var som bäst nu”. Jag funderar skarpt på att försöka, fast inser att varken jag eller Monika kan rensa en fisk. Det är underligt att vi som lever vid havet inte kan rensa en fisk men däremot kan vi skicka bilder och brev till vänner på andra sidan jorden som om det var det naturligaste i världen. Vi utvecklas hela tiden men ibland kan man ju fundera om det verkligen är till det bättre?

I fredags fick vi reda på att regeringsrätten förkastat den plan som Gotlands kommun jobbat med i 7 år för Snäck camping. Bakgrunden är att vi har en granne som inte vill att campingen skall kunna användas som en modern anläggning. Han har under ett antal år lagt många timmar på att försöka förhindra utvecklingen av marken på Snäck. Mannen i fråga är duktig på juridik och på att skriva. Tack vare sin utbildning och sitt tidigare jobb kan han sin sak. Och när han nu är pensionär så har han tid. Jag har försökt att få kontakt med denna mystiska herr Dahlbäck för att försöka få reda på vad han vill? Ofta när ärenden överklagas beror det enbart på egoistiska skäl. Man vill behålla en utsikt, man vill inte bli störd eller så vill man tvinga fram en försäljning långt över marknadspris.

Man kan ju enkelt säga att om vi vill bygga ut campingen så är det vårt bolag som tar en risk. En risk att hamna i sådana här situationer vilket kostar massor av pengar. Jag tror att denna process har kostat oss i direkta utgifter närmare en miljon kronor. Skall vi sedan räkna in missade intäkter och utveckling som inte kunnat genomföras så är det ett antal miljoner till som skall adderas till. Vi har genom detta inte kunnat anställa några personer till viket drabbar tredje person. Dessa är dock inte är medvetna om detta då de aldrig blivit tillfrågade. Sedan kommer skattebetalarna. Jag uppskattar att enbart Snäckärendet har kostat skattebetalarna närmare tre miljoner när det är klart. Och då kommer den planen tillåta att man bygger på det vis som vi byggt. Fast det kommer säkerligen att ta tre år till minst. Detta vill nämligen kommun, länsstyrelsen, näringen m.fl. Varför håller då Dahlbäck på som han gör?

Han äger 50% av en ovanligt stor fritidstomt som ligger granne med campingen. Han är aldrig på plats och har inte bott i stugan på ca 10 år. Han ärvde den tillsammans med sin bror, som han ligger i tvist med efter arvet. Broderns dotter är den som utnyttjar stugan. Då de inte har vatten och avlopp så använder de campingens duschar, wc och tappställen för att hämta vatten. Vi har inget problem med detta och vi förser dem med vad de behöver sedan många år tillbaka utan att ta betalt för detta. Det fungerar fortfarande på detta vis, vilket är okej från vår sida.

Om den totala kostnaden för detta projekt nu kommer kosta ca 3 miljoner för skattebetalarna så har de pengarna tagits från en budget där dessa pengar fattas. Jag behöver knappast räkna upp vart vi skulle ha kunnat använda dessa 3 miljoner i stället. Att vi drar ner på ett antal saker i kommunen beror bland annat på denna typ av demokratiska rättigheter. Jag och många gotlänningar skulle nog vilja få reda på varför han agerar som han gör? Tyvärr lyckas ingen journalist få fatt på honom därför att han bor i Stockholm och aldrig befinner sig på vår ö. Intresset är nog ganska stort att försöka förstå varför han drar på gotlänningarna extra skattekostnader och hindrar den utveckling som ön har enats om.

Örjan och Inger har ev gjort av med 3% av denna summa men det gav oss i alla fall högklassig underhållning i samband med Schejaveckan. I sin iver att referera om denna stora händelse så har säkerligen 10 olika journalister varit inblandad i dessa skriverier. Det är säkert viktigt och bra. Men jag tror inte någon av våra journalister kommer att intervjua den här personen Dahlbäck som avsiktligt hindrar utveckling, och som bidrar till att skapa en överklagarkultur som kostar Gotlands kommun sjusiffriga belopp per år. Jag vet inte om detta beror på att man inte har råd att bevaka en fastlänning? Eller att det inte är lika kommersiellt gångbart för den enskilde journalisten? Eller är det så enkelt att man inte lyckas nå personen i fråga? Jag är övertygad om att det finns ett stort intresse bland gotlänningar att förstå varför detta är så viktigt att fantasisummor skall spenderas på detta.

Det som också sker i och med denna dom är att överklagarna vinner framgång och då får dessa mer bränsle vilket gör dem än mer stridbara. Det skapar räddare politiker och tjänstemän vilket får till följd att vi kan vänta oss ännu längre handläggningstider i framtiden. Jag personligen tror inte det är bra för en kommun som egentligen vill vara offensiva men tvingas vara defensiva.

Så länge dessa överklagarpersoner till varje pris skall värnas om, kommer de också att gå segrare ur allt för många projekt där entreprenörer helt enkelt tröttnar och väljer andra ställen att göra affärer och därmed bidra till dessa platsers ekonomi.