Tänker på Ulrika
Idag skulle Ulrika fyllt år. Jag bryr mig inte längre om hur mycket, det känns bara skönt att ägna henne lite extra tid idag. Det var en levnadsglad kvinna som älskade sina pojkar men som väldigt gärna ville ha en dotter. Lite konstigt är det att jag sen fick två döttrar när jag tänker på henne. Men för min del var det bästa som kunde hända. Det finns inget som skall upprepas och som måste vara som med Max och Charlie utan det blir något nytt med tjejerna. Jag har ringt och sökt Ulrikas mamma och syster då det känns som om jag får lite kontakt med Ulrika när jag pratar med dem. En längre pratstund med systern gjorde nog oss båda gott. Hon och flera av göteborgarna kommer på min 50-årsskiva som planeras för fullt. ”Äntligen femtio” är temat.
De senaste åren har jag känt hur mycket enklare allt blir hela tiden. Skall det fortsätta på detta sätt kommer livet att vara tokförenklat den dagen jag fyllt 70 år.
Vi var på en fest som var så in i helvete kul att den seglar upp i topp på festlistan. Konceptet kändes igen:
- Bjud in alla du känner i alla åldrar. Den yngsta var bara några månader och den äldsta var närmare sjutio.
- Ställ fram plockmat som var och en får ta själv.
- Uppfinn två barer där gästerna serverar sig själva och som aldrig tar slut (hur nu detta gick till).
- Ta in en diskjockey som har känsla för vad gästerna vill dansa till.
- Öppna upp hela huset och låt gästerna trava runt i fyra våningar.
- Längst upp gör man ett mysrum (hångelrum) med en gitarr som gästerna spontanspelar på.
- På nästa plan finns ett skön sitthörna garderob och toa.
- På plan två finns det stort dansgolv och ett grymt kök som rymmer 50 personer.
- I källarplan finns det möjlighet att ta sig ett bad i badkaret vilket några gjorde.
- WC och en whiskyhörna var två andra delar som var välbesökta och på något sätt kom att hänga ihop.
- På gården fanns ett uppvärmt tält för rökare.
Minst 150 personer var på bästa partyhumöret och bjöd på sig själva. Som vanligt var alla där. Han som alltid blir för full. Hon singeln som limmar på alla. Han den gifta pappan som får svårt att hålla reda på hur frun ser ut. De som tror att de dansar som gudar och de som faktiskt gör det. Han som provar att ramla ner för trappan en våning och som idag är väldigt lycklig över att detta inte skedde i nyktert tillstånd. Kvinnan som somnade i värdparets säng och vaknade upp med dem, då de inte hade hjärta att väcka henne kl 05. Det var egentligen bara ett rejält slagsmål som fattades. Det påminde om vad som sker när det blir FF bland tonåringarna och sms-kedjan sätter igång och bjuder in folk. Tack för en grym fest! Jag är väldigt glad att vi blev bjudna och att jag inte behövde städa dan efter.
Jag har provat en hypnotisör och det var intressant. Jag hamnade i någon form av trans och låg i ett halvvaket tillstånd. Både Monika och jag har pratat om att pröva och i förra veckan blev det av. Nästa fyra timmar tog det och vi gillade upplevelsen. Hypnotisören är en mycket intressant kille som också är världsturnerande musiker. Han är även uppfinnare och sysslar med hjälpverksamhet i krigshärjade områden i Afrika. Möten med människor är alltid speciella om man bara lär sig att lyssna.
Vi träffade även ett par på kvällen som jobbar med relationer och som jag försökt hjälpa i ett tidigare skede. Det är skönt att kunna prata fritt om relationer och samliv med folk som vill utveckla. Jag är övertygad om att de är på rätt väg och att det finns ett stort behov av deras tjänster. Idag finns det mängder med personliga tränare och det är säker något bra med detta. Men det flesta som jag känner kör stenhårt med egen PT, nya kostvanor, träning 3–5 gånger i veckan, snygga kläder som matchar och givetvis ett årskort till gymet. Merparten har lagt av 6–12 månader senare och är då tillbaka där de var från början. Allt till en kostnad av ca 20–40 000 kr. Om dessa personer valde att lägga 5–10 000 kr per år på att vårda sitt samliv och utveckla detta tillsammans med sin partner i stället, skulle den bestående vinsten bli betydande för dem.
PST (personlig sextränare) är ett framtidsyrke. Jag är övertygad om att det finns väldigt många som skulle behöva lite snack med en tredje person som kan ge bra råd. Någon som vågar ifrågasätta och skapa diskussioner kring samliv. Hur skall det annars kunna bli någon utveckling som löser upp belastningar? Ett ställe att gå till innan det brakar ihop, inte för att reparera utan för att utveckla.
Många anser att detta är privat och skall lösas av de två inblandade. Det är så fel! Vem skulle inte vilja ha ett bättre sexliv hellre än att gå ner några kilon (ev sker det automatiskt när man mår bra) eller en platt-tv. Vi har provat att gå till en kille som ifrågasatte väldigt mycket och sedan gav oss hemläxa. Jag har aldrig i hela mitt livet kastat mig över läxan med sådan glädje. På något sätt har livet fått ytterligare en dimension och det finns så mycket mer som kan ge ny energi till förhållandet. Jag har bland annat lärt mig att man inte måste hinna med allt. Jag har tackat nej till både fester, TV framträdande och en hel del jobbförslag för att hinna med fru och barn. Vi har troligen bara ett liv och det är här och nu. Då skall det vara med kvalité och mängder av njutning.
Jag snackade med en kille som nyligen skilt sig och som redan träffat en ny kvinna. Han beklagade sig över att det är dyrt att skiljas. En hyfsad bra skilsmässoadvokat kostar minst 70 000 kr per person, dvs 140 000 kr. Att sälja av hus och annat lite snabbt gör att man oftast tappar några hundratusen i värde och att köpa två nya boenden lika snabbt kommer att kosta minst hundratusen mer än nödvändigt med nya möbler m.m. Om man väljer att satsa 20–40 000 kr per år på förhållandet medan det pågår för att man skall få egen tid på gemensamma upplevelser utan barn, födelsedagar eller andra måsten och på någon som kan vara lite prathjälp så är det väl investerade pengar. Jag hoppas att fler kan lära sig att investera smart.
Idag har jag och Wilma varit sakletare i regnet på stranden. Vi hittade en pinne och en tom flaska som man kunde göra massor av ljud med. Det blev även en del hoppande i vattenpölar tills Wildas strumpor blev lite väl blöta. Vår extra svärmor har varit på besök i 10 dagar och hon skämmer bort oss så grymt mycket. Jag saknar henne alltid när hon åker. Men hon är tillbaka om två månader – både hon och vi fyra trivs med att hennes närvaro i huset.
Det har bakats pepparkakhus idag och ettåringen Towe har med en snygg backhand krossat huset till glädje för hunden och mamma Monika som ätit upp rivningsmassorna. Pulkabacken är färdig och hoppet står till att det blir lite vinter i år också. Merparten av fiskarna har klarat livet i poolen bra och är nu åter i dammen efter att vi byggt ett stenbrott. Livet i Brissund går vidare. Vi trivs och fortsätter att utveckla det hus som Ulrika var mamma till. Jag är övertygad om att mycket av det vi gör inte skulle gått igenom hennes estetiska mall. Inte i början i alla fall, för det var lite svårt att sälja in praktiska idéer som inte passade in i hennes tänk. Nu sitter hon nog på sitt moln och myser på sin födelsedag. Hon har säkert ett öga på grabbarna och ett öga på oss som är kvar här nere.
Vem vet, eventuellt möter vi dem som gått ifrån oss en dag, eller inte? Det känns i alla fall skönt att inte helt släppa tanken på att det finns en liten möjlighet till ett möte i framtiden. Om inte annat är det skönt att bara leka med tanken att det kan vara så.
Kändes så härligt att det finns mäniskor som pratar om sina nära och kära.Min make gick bort 101129 då hade vi varit tillsammans i 50 år, så jag har gråtit i snart fem månader, har aldrig levt ett vuxenliv ensam vet inte riktigt hur det skall gå till.Vi hade ett bra liv tillsammans och älskade verkligen varandra in i det sista. Nu gråter jag igen.
Hej Pigge!
Jag har precis läst din bok, mycket mycket gripande, jag är glad för din och din nya familjs skull med fru och 2 döttrar och att ditt liv kan gå vidare med dom, jag delar din frustration om myndigheter, alltför många sitter bara och värmer stolar, när ska någon inse det och ta tag i det. Tack för din bok och jag önskar dig ett nytt bra liv.
Svar till Erika. Tack för dina synpunkter och det är kul att höra att skrivandet uppskatts. Vi får väl se vad det blir. Allt hänger också ihop med arbetsläget. D.v.s. det skall finnas tid och det gäller att prioritera rätt när tiden är begränsad. Ha ett toppenslut på detta år! Pigge
Det här med samanställningen av bloggen kan kanske se ut så här; du ger Lena Katarina tillgång till allt ditt bloggmatreial, hon läser igenom det, ni sitter i samtal som förra gärngen, hon interljuvar dig, ställer frågor kring det du skrivit, sammanställer olika delar, gör utfyllnader osv.
Grejjen är väl att jag tror att du är en väldigt klok människa, såna vill vi se och höra mer av.
Man blir nyfiken på hur du tycker och tänker, vilka värderingar du har, hur livet skiljer sig nu emot tidigare m.m.
Har även lagt en länk till din blogg på min facebook,
så det är kul om fler deltar i debatten
Erika
Jag har diskuterat med Lena Katarina, som jag gjorde boken med, att vi ev skulle skriva en helt annan typ av bok. Jag gillar att skriva och det är inte helt omöjligt att det blir ett annat projekt i bokform i framtiden. Vad du menar med sammanställning av min blogg förstår jag inte riktigt. Jag ser mycket i bilder och försöker både i tal och ibland i skrift förklara saker på ett sätt som jag vill ha det förklarat för mig. Jag använder först stavningshjälp och sedan ett mäskligt filter som rensar bort de värsta grodorna. Jag tror att man skall gilla att se sig själv i spegeln och vara stolt för det man gjort. Om det känns rätt så får man lite extra kraft att sätta in och göra det som känns rätt i magen. Det jag gjorde i Thailand 2004-2005 var mitt sätt att lösa situationen och jag hade troligen gjort på samma sätt om jag skulle göra om allt. Dvs det finns i stort sett inget som jag skulle förändrat. Jag tror också att vi har olika förhållningsätt till döden i olika åldrar och framförallt i olika kulturer. Pigge
Hej
Har precis kommit över din bok och sträckläst den över julen. Man får så himla många frågor att jag hoppas få svar på några av dem.
Har du någon tanke på att skriva någon mer bok?
Eftersom jag tycker att du har ett fantastiskt levande språk, med bilder som fastnar i hjärnan så hoppas jag ju på det, om inte annat kanske du kunde ge ut nån slags sammanställning av din blogg?
Har du fortfarande ”rättningshjälp” när du skriver?
Ditt problem märks inte speciellt tydligt här på bloggen, och jag undrar om du har hittat nån metod för att få det att funka.
Sen tänker jag och tror att Ulrika på något sätt älskar dig ännu mer nu än när hon levde.
Det du gjorde för henne och barnen i Thailand är något som blivit en förebild för många som vill leva med råg i ryggen, och kräva rätt för sig som människa. När du låg där och höll fast henne i bilen så hon inte skulle trilla ut, så tror jag verkligen att hon kände sig ”hemma”. Ofta får jag höra det att döda människor inte förstår att de är döda förrän det gått en tid, och att du på något vis gjorde den medvetenheten för henne väldigt skonsam framförallt för henne men även för barnen.
Jag tror barnen har mer en naturlig medvetenhet om liv och död, början och slut, eftersom de har kortare bit till startsträckan. Himla kul om du svarar nåt, annars önskar jag väldigt mycket lycka till i ditt framtida liv.
Erika
Hei Pigge;)
Håper du og din nye famlilie får en riktig så fin jul og at du har det bra!
Mange hilsener fra Anne-Line
Som jag skrev till dig : Tiden läker inte alltid alla sår. Man lär sig leva dom, och att man lägger om sina sår och sköter dom så de inte blir ”infekterade”. Men ibland börjar dom ”blöda” igenom bandaget, och då får det kanske ”blöda ” en stund och sen lägger man om såret igen, för att kunna leva vidare. Lite så känner jag att det funkar. Kram
Det var mycket och tänkvärt. Människor lever så länge de fins i våra tankar! Kram