Rätt kan bli så fel

Jag har min lediga fredag och sitter och väntar på lekkamraten Berra M. Vi skall hitta på kul saker varje fredag och idag blir det jaktstig. Det innebär att man går en runda i naturen med gevär och så ramlar det fram döda ting som man skall träffa. Ramlar och ramlar, men det är tydligen något system med snören som någon drar i och då händer det grejer. Det låter kul och så finns det säker ett tävlingsmoment i upplägget. Leken och tävlandet är viktigt. Jag skall snart blir 50 men leken finns kvar i hela kroppen. Jag är egentligen en rätt barnslig kille som gladeligen ligger och leker med barnen och bygger jättebra kojor som barnen river som små bulldozers.

På morgonen har jag satt igång ett bygge av en fotbollsplan och så skall det byggas en lian till stenbrottet. Det är inte enbart till barnen utan även för mig hoppas jag. Jag vet inte riktigt vart dessa projekt slutar men man måste börja genom att sätta bollen i rullning. Så var det när vi startade Gotlandsflyg. Vi skulle bara flyga 3–4 gånger tur och retur om dagen, för att sedan fortsätta med huvudsysslan att driva sommarland. Nu blev det i stället sex linjer och närmare 30 gånger tur och retur om dagen med en omsättning på över en halv miljard.

På Björkhaga camping skulle allt bli så rätt när området skulle planläggas. Mängder av tjänstemän och konsulter har lagt hundratals timmar på att bestämma vad man får göra. Även vi i bolaget har lagt hundratals timmar på vad vi ville göra. Tyvärr är inte tjänstemännen speciellt lyhörda för entreprenörens planer. I Björkhaga bestämde vi oss för att bygga Gotlands modernaste stugby och camping genom att bygga en helt ny anläggning. Vi har investerat 73 miljoner i Björkhaga strandby och nu blir det ytterligare ca 10 miljoner 2011. I annexanläggning Björkhaga by har vi investerat ytterligare 30 miljoner. Det innebär att vi har investerat över 100 miljoner i Björkhaga. Det är troligen den socken på ön som investerat mest inom turism de senaste 10 åren.

När vi planerade för anläggningen insåg vi att den var mycket lämplig för rullstolsburna personer då allt är platt. Därför asfalterades alla gångar och alla allmänna utrymmen utrustades med låga trösklar och handikappanpassning. Vi hittade en speciell husvagn/villavagn i Frankrike på en mässa som var handikappanpassad så att man utan problem kunde bo upp till tre stycken rullstolsburna i varje enhet. Det byggdes extra stora verandor med ramp till varje enhet. En speciell badbrygga med rullstolsramp byggdes. Vi valde även att asfaltera ner till vattnet så att man verkligen kom fram för egen maskin med rullstolen. Vi gjorde en marknadsundersökning och det visade sig att vi var en helt unik anläggning med 11 stycken boendeenheter som var speciellt anpassade till rullstolburna. Här fanns en stor målgrupp som även skulle kunna komma i grupper utanför säsong och det var viktigt för utvecklingen.

Någon tjänsteman som säkert ville väl hade bestämt sig för att plastiga husvagnar var fula och ville absolut att vi skulle ha träfasad på de handikappanpassade husvagnarna. Stugbyn blev över förväntan och kollegor i branschen har öst beröm över oss för Björkhaga strandby men man ifrågasatte ”byggbodarna”, alltså husvagnarna som fick så trist utseende när de kläddes med trä enligt tjänstemannens önskemål. Till och med tjänstemän på byggnadsnämnden uttalade sig om hur fullt det var med husvagnar med träfasad.

Till slut beslutade vi oss för att det inte fungerade att ha dem ihop med övrig fast bebyggelse och tog bort dem till sommaren 2010. Tanken var att flytta in dem på Norderstrands camping, men det var helt omöjligt enligt gällande plan. Tyvärr innebär det att vagnarna nu kommer att flyttas till fastlandet och det blir en helt annan anläggning som blir bäst på handikappanpassning i Sverige.

Om husvagnarna fått se ut som husvagnar skulle ingen ha brytt sig då de stod bland de andra husvagnarna. Nu missar vi tyvärr denna målgrupp på ön och i Björkhaga då vi inte har råd att bygga den typ av hus som är tillräckligt anpassade. Vi kan ta emot ett antal som sitter i rullstol men inte bättre än andra anläggningar. Vårt beslut att satsa på rullstolsburna var inte ideologiskt utan rent kommersiellt. Vi trodde att den gruppen var stor, att vi kunde leverera något unikt till dem och att den gruppen ofta kunde komma lite utanför säsongen. Gotland skulle ha hamnat i topp som sommardestination med detta boende för just denna målgrupp om vi fått gehör för våra tankar. Tyvärr blev det en läxa som kostade en hel del pengar och jag hoppas att fler än vi lär oss något av detta.

Varför blir det så tokigt när det egentligen var väldigt rätt tänkt av alla? Det är alldeles för lite dialog. Rädda tjänstemän som inte vill lyssna eller vågar tänka nytt. Nu har vi en anläggning som inte sticker ut och som påminner om de flesta andra anläggningar i landet. Vi är modernare men inte speciellt mycket mer anpassade till nya målgrupper. Om vi skall lyckas förlänga eller utveckla säsonger måste man våga tänka nytt. Beslutsfattare kommer alltid att ifrågasätta så fort man gör något ut över det vanliga. Det gäller att tjänstemännen förstår de kommersiella villkoren och vågar säga både ja och nej av egen vilja. Vi måste få beslutsfattare som vågar och en miljö där det är tillåtet att göra fel. Säkraste sättet att inte göra fel är att göra som man alltid gjort eller ännu sämre inte göra något alls. Hur unikt blir det då? Hur intressant blir vår utveckling och vem vill resa till det som redan finns överallt? Det finns en ambition att göra rätt men det blir ofta så fel. Gotland har som ambition att bli 10 000 fler gotlänningar. Det är en ökning med nästan 20 %. Skall det ske så är det rätt många av de styrande som måste våga tänka nytt.

Jag undrar hur många timmar som de gotländska partierna ägnar åt att diskutera spännande utvecklingsprojekt som skulle vara kommersiellt gångbara. Jag har i alla fall aldrig varit inbjuden till sådan utvecklingsmöten. Politikerna och entreprenörerna borde försöka att dra upp riktlinjer ihop. Så att man förstod varandra. Det är självklart inga större problem att bli 10 000 fler gotlänningar om det vore en prioriterad uppgift för öns politiker. Men då måste vi våga ta lite spännande och ibland kontroversiella beslut. Skall man sitta och vara rädd att inte bli återvald nästa val så lär det inte hända något speciellt denna period heller. Vi behöver orädda beslutsfattare som vill förändra och som inte låter lokaltidningens vinklingar vara det som styr besluten. Jag riktar följande uppmaningar till öns beslutsfattare:

1. Våga satsa på det som känns rätt för öns bästa och gå inte efter enskilda personers åsikter!
2. Det är tillåtet att göra fel bara man vågar agera och pröva nya vägar!
3. Följ en tydlig linje och kör efter den!
4. Våga ta beslut även om det kommer kritiseras!

På Gotland kritiseras i stort sett alla beslut oavsett om beslutsfattarna sagt ja eller nej. Skall man fylla två tidningar sex dagar i veckan är tricket att alltid leta rätt på en liten grupp som är emot besluten som fattas. Det är det enklaste sättet att hitta artikelmaterial vilket givetvis inte är fel. Men när våra beslutsfattare blir påverkade av några rubriker och låter detta styra öns utveckling blir effekten farlig.

I min värld är det väldigt enkelt. Då beslutsfattare nästan alltid får kritik borde det vara lätt att fatta de beslut man tror på. Om det i vilket fall blir kritik kan man ta det beslut som man känner är bäst för merparten av öns befolkning. Om mer än 50 % är emot ett förslag bör man nog tänka till en extra gång, men det är väldigt sällan på detta vis. Ibland måste man till och med våga tänja på regelverket om man är övertygad om att beslutet är bra för ön.

På ön kan nämligen en grupp på 2–10 personer låta som om hela Gotland skulle vara emot. Journalisterna på ön älskar nej-sägare och ger dem hur mycket utrymme som helst. I dagens samhälle är man någon om man hamnar i media tillräckligt ofta. Lättast att få vara med är att vara nej-sägare.  Chefredaktörerna är piskade att producera 12 nya tidningar i veckan och det är grymt att de kan klara detta med ständigt krympta resurser. Enklaste sättet är att leta upp nej-sägare. Vill man synas utan att behöva prestera något så kan man välja att vara emot. Vips så blir det en vinn-vinnsituation.

Nu är det dags för jaktstig i Stenkyrka och i kväll skall vi bygga nya kojor.