Att ljuga med statistik medvetet eller omedvetet?

Statistiska centralbyrån och Tillväxtverket har levererat siffror gällande camping från sommaren 2010 som enligt dem skall ha ökat med 35 % vilket skulle ha varit fantastiskt bra för branschen. Gotlands Tidningars journalist sväljer siffror utan att se logiken i detta. Det kanske ligger i sakens natur att man litar på statliga verk och kritiskt granskar privatpersoner och företag. Borde det inte finnas en magkänsla hos en lokal journalist när siffrorna går upp med mer än 1/3 på ett år? Mig veterligen finns det ingen uppgång på campingarna på Gotland motsvarande 35 %. Jag tror tyvärr att det bara är rapporteringsmissar som gör dessa stora svängningar. Hoppas att tidningar inte avsiktligt presenterar felaktiga siffror för att få till en bra artikel. Nu tror jag att Gotlands Tidningar inser att de gjort fel och följer upp detta. Det är ju som bekant mänskligt att fela och det kommer nästan alltid något bra av det i alla fall.

Jag tycker att det är väldigt trevligt med positiva artiklar och inte minst när de handlar om campingar på ön. Men någon 35-procentig ökning som Gotlands Tidningar förmedlar finns inte. Tvärtom har vi det väldigt svårt inom campingnäringen på ön. Det flesta riskerar stora böter då de måste chansa med säsongsuppställningar trots att det är förbjudet. Detta är en het potatis som ingen vågar ta i vilket är förödande för näringen som skulle behöva fler åretrunt-campingar. Skulle man fälla alla som trotsar sexveckors-regeln och utdöma samma hårda böter som vi eventuellt får på Snäck skulle ett antal campingar gå i konkurs direkt. Flera campingar går inte ihop och några ligger på gränsen att läggas ner. Vi har fortfarande väldigt låg standard på öns campingar vilket hänger ihop med dålig lönsamhet. Minst tre campingar kommer inte att finnas nästa år. Det beror i grunden på korta säsonger och på ständiga diskussioner och långa ledtider med myndigheterna som svänger i sin inställning till campingar och inte tillåter dem att utnyttja de självklara fördelarna vi har.

Brutna löften har kostat anläggningar mångmiljonbelopp. Det finns ingen förståelse för branschen! Jag upplever att reglerna sätts av tjänstemän som drömmer om sin ungdoms campingromantik och tycker att den nostalgin skall leva kvar. Ungefär som att man också skulle vilja ha kvar den gamla typens jordbruk eller de mysiga lanthandlarna. I nostalgiska drömmar försvinner helt den ekonomiska verkligheten.

I dag står campingen troligen för mer än 35 % av alla kommersiella gästnätter som redovisas på Gotland under sommaren. Det är en viktig, men ganska bortglömd näring som blir styvmoderligt behandlad. Att tänka nytt verkar farligt och då är det säkrast att det blir som det alltid har varit. Det är känslan jag får från dem som bestämmer. Jag hoppas att Gotlands Tidningar tar sig tid och ringer runt till de största campingarna så att de får en mer rättvis bild. De tre största står för mer än 50 % av dessa gästnätter.

Vi behöver enklare och tydligare regelverk där vi inte skall detaljstyra som till exempel:

• Om husvagnar får stå uppställda 3, 6 eller fler veckor.
• Om husvagnen skall ha bromsar eller inte.
• Hur rörlig skall campingen vara?
• Vilka material ska en husvagn ha på utsidan?
• Vilka färger ska en husvagn ha?
• Vilka säsonger vi får ha husvagnar uppställda och ev åretrunt-uppställning.

Vi behöver inga specialister på byggnadsnämnden som bedömer om en husvagn är ”ful” eller ej. Campingplatser har aldrig varit tänkta som utställningsområden. Campare trivs och mår bra bland sina olikformade plasthusvagnar i olika färger runt hela landet och då borde de få göra det på Gotland också. Detta borde räcka som motivering för tjänstemän med andra uppfattningar.

När jag hör att politiker vill att vi fraktar fler husvagnar fram och tillbaka över vattnet blir jag förvånad. Att frakta hus fram och tillbaka är en miljömässig katastrof! Varje ”indragen villavagnsplats” innebär dessutom en kraftig minskning av antalet gästnätter, eftersom antalet bilplatser är ett stort problem under sommaren. Vi behöver frigöra utrymme på färjorna! Varje husvagn som stannar på fastlandet innebär att vi får plats med 1,5 bil till. Tio husvagnar färre, ger plats för femton bilar. Om varje bil har fyra passagerare innebär det sextio fler personer på varje färjetur. Räkna vidare på fyra nätter per person i snitt och mulitplicera med antal turer per dag, antal veckor så blir det tiotusentals fler gästnätter om vi har boende till dem.

Om man inte tar branschen på allvar kommer det att komma en stor reaktion och den kan troligen vara bra för campingägaren, men mindre bra för turistindustrin.  Jag är övertygad om att den offentliga synen på campingar måste ändras annars kommer det att leda till annan verksamhet på flertalet campingar, som ofta har fantastiska lägen. Blir det inte möjligt för campingägaren att tjäna pengar kommer det successivt att bli annan verksamhet på dessa fastigheter i framtiden. Politikerna på ön måste ta campingbranschen på allvar och ge den möjligheter att utvecklas och tjäna pengar. Att kunna utnyttja campingplatser mer än 7 veckor om året är ett måste!

”En lite irriterad 50-åring med mer än trettio års erfarenhet av campingar på Gotland”

PS till intresserade journalister: har Gotland har ca 927 773 rapporterade året runt gästnätter. Camping har 274 772 sommargästnätter och Hotell har året runt 357 000. Då kan man anta att campingen är större än hotell under sommarmånaderna vilket innebär att campingen är den största boendeformen på ön. Stugbyar har endast 132 000 gästnätter. Då räknas t.ex. Gustavsvik som en stugby och Kneippbyn som en camping i sin helhet.