Nu är det galet, galet och rymden närmar sig

På Gotland har politikerveckan startat och det är en helt galen vecka på ett positivt sätt. Man träffar precis hela Sveriges alla makthavare och det är löjligt enkelt att få en pratstund. Jag har valt att tacka ja till några seminarier. På måndagen ska vi bland annat skall diskutera pressens roll på den lokala marknaden under måndagen, på onsdagen Swedavias roll i utvecklingen av det lilla regionflyget och den sista punkten kan bli riktigt rolig då vi tycker att just Swedavia gör precis tvärtom för tillfället.

Jag är bjuden på middagar och diverse seminarium vilket är kul och positivt men jag prioriterar mina engagemang väldigt tufft. Jag kommer att träffa några riktigt mysiga människor under veckan som jag gärna prioriterar framför allt annat.

Jag drivs av drömmar och det som kan utveckla just drömmar kastar jag mig gärna in med hull och hår. Just nu drivs jag av Drömstugan där vi skall hjälpa vanliga människor med vanliga plånböcker att få möjlighet att äga en stuga vid strandkanten. Jag har pratat med fyra personer som sagt att det är lätt för mig att i reklamen säga att alla kan köpa eller bo i en drömstuga men omöjligt för just dem av olika anledningar. Rent ekonomiskt kan alla köpa en drömstuga men det hänger ihop med att bankerna har förtroende för drömstugans idé. Jag har tänkt hjälpa några av dem som inte kommer runt med banker om jag bara får kontakt med dessa personer.

En annan drivkraft är att försöka hitta lösningen på att få någon att börja köra en slö båt till Gotland. En båt som tar 20–30 % längre tid men till en prislapp som är 25-40% billigare. En båt som går när resenärer vill resa vilket nog är en av det viktigaste faktorerna just nu. Då de attraktiva turerna är fulla hänvisar man till turer som bara inte går att åka pga avgångstiderna.

Jag är 100% övertygad om att det skulle gå att öka resandet med ca 60 000 pax enkel väg redan 2012 och sedan med ca 15% ytterligare per år. Det skulle kunna ge ca 180–240 000 nya gästnätter på ön till nästa sommar. Kunde vi ena oss så skulle vi snacka ordentlig utveckling för öns största näring. En båt som troligen skulle vara så mycket miljövänligare att det flesta biltillverkare skulle se miljövinsten med väldigt avundsjuka ögon.

Billigare, miljövänligare och med avgångstider som är anpassade för resenärer skulle en sådan båt gynna Gotland och samtid ge resenärerna ett val. Det skulle minska gnället på dagens rederi som i stort gör ett bra jobb men med fel flotta. Det jäser på Gotland över den underkapacitet som vi idag har och framför allt över de höga biljettpriserna. Den dagen vi fick fram en extra slö båt skulle vi få se vilka kriterier som passageraren skulle prioritera: hög hastighet med aviga avgångstider eller lägre pris, lägre hastighet och humana avgångstider anpassade efter behov? Jag är säker på att vi konstlat fram det här med snabbåtar med höga bidrag. Ger vi gotlänningen något annat som alternativ kan vi vinna utveckling och väldigt mycket miljö.

En annan dröm som blev klar i dagarna är att jag tackat ja till en föredragsserie i landet där 50% av pengarna skall gå till ett barnhem i Thailand. Tanken är att vår familj skall bo och jobba på barnhemmet en vecka i vinter. Genom att jag, Monika och barnen får leva med dem på deras villkor får vi mer förståelse för hur lyckligt lottade vi är och får en känsla för hur vi kan göra mycket för några få. Innan vi lämnar barnhemmet skall vi vara med och finansiera det som vi tillsammans med ansvariga bestämmer oss för. Här har vi möjlighet att följa upp att alla pengar verkligen används till det vi bestämt tack vare en lokalt engagerad kvinna som verkligen brinner för att hjälpa barn i Thailand. Detta kommer att bli vansinnigt spännande.

Hemma är nu dammen utgrävd och färdigbyggd i sin första etapp. Vi har stensatt dammen så det ser ut som ett kalkbrott med en gammal husruin som står dränkt mitt i vattnet. Skorstenspipan har vi gjort till ett hopptorn och genom ett av fönstren går linbanan ut i vattnet. Genom bryggans stora fönster kan man se guldfiskarna och karparna simma bland krukor och skatter under bryggan. Det är nu 24 grader och det är helt galet bra. I förrgår badade vi med svärmor och hon konstaterade med ett mysigt flin på läpparna att dammen är nästa 60 meter som längst när hon simmade för simborgarmärket. Det var inte sista doppet för henne där. Barnen och hunden trivs bäst i den lilla barndelen som då hade 30 grader. Och för min del ser jag hängmattan som den ultimata lyxen. Att bara ligga där och mysa av situationen med familjen. Det får energin att rinna till på ett härligt sätt.

Min stora dröm var att bli redare men det blev ju i stället flygbolag. Jag har alltid varit intresserad av flyg. Som liten byggde jag modellflygplan och hela pojkrummet var fullt av ett 30-tal olika flygplan som hängde i sytråd från taket. Tidigt hängde jag själv i den gamla hangaren på Visby flygplats och hjälpte till. Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var men jag borde ha varit runt 10-12 år. Troligen var jag en frågvis liten kille som hjälpte till med att städa, springa ärenden eller hämta in målkorven som fru Tyring målbogserade för militären efter sitt gula amerikanska bombplan. Minnet är för övrigt lite suddigt men väldigt positivt från den miljön.

Jag har provat på en hel del med flyg. Att segelflyga, hoppa fallskärm och skärmflyga. Högsta startplatsen för skärmflyg  var en bergssluttning på 1992 m i Spanien. Vi försökte hitta ett ställe på 2000 m att springa ut över, men det gick bara inte. Jag missade landningsplatsen vid Gardasjön och landade i stället i Gardasjön vilket kunde slutat illa om det varit lite djupare.

Jag har även stått och flugit på en vinge när man loopat och flugit utanpå ett plan i nästan 50 graders kyla Bromma–Sundsvall. Jag har flugit helikopter med en vilde som gjorde en helt galen flygning som innehöll allt utom en looping… Jag skulle egentligen ha åkt hem för att äta middag med min fru men middagen ställdes in i och med att min matlust försvann som en avlöning. Jag har också fått möjlighet att följa med en SK30 på en lite speciell flygning runt Gotland där vi provade både plus- och minus-G vilket gav mersmak.

Jag har alltid fascinerats av flygfilmer och framför allt de som är från andra världskriget. Om vi haft tidigare liv så har jag varit flygare under detta krig och i livet innan det var jag troligen matros på en gammal segelskuta. Onedinlinjen var mitt favoritprogram och modellbåtar eller tavlor med gamla segelfartyg har alltid fascinerat mig.  Jag mönstrade på en sådan skuta för några år sedan och det var helt självklart att jag skulle klättra upp i masten och beslå segel. Det bara kändes galet rätt trots att jag aldrig tidigare varit i en sådan rigg.

En annan dröm är rymden där jag blir helt exalterad i gamla dokumentärer om rymden och människans försök att ta sig ut i atmosfären. Det är ca 50 stycken som totalt varit ute i rymden enligt säljaren av dessa resor. Jag träffade nämligen en säljare av just rymdresor för Virgin på en flygtur från Kiruna till Stockholm för några dagar sedan. Vi blev sittande tillsammans i en timma och då insåg jag att det var möjligt för mig att ta mig ut i rymden och viktlöst tillstånd. Jag har varit intresserad under en längre tid och nu har jag bestämt mig för att köpa en rymdresa.

De är inte klara med testflygningarna ännu och därför vet de inte med 100% säkerhet när de första flygningarna blir av. Inom Virginkoncernen tror de att det blir flygningar för det 350 första passagerarna under 2012. Säljaren Lasse sa att jag skall få en av de 350 första platserna. Jag tror att det är tre ev fyra svenskar som kommer före mig ut i rymden. Jag är för nyfiken för att inte prova och det är så mycket mer än en tripp ut i rymden. Jag vill se, lära och träffa nya spännande människor. Eventuellt finns det en möjlighet att stifta bekantskap med Richard Bransons företagskultur på detta sätt. Jag tror att jag har otroligt mycket att lära av allt i detta upplägg. Det innebär att jag troligen kan hålla ännu fler föredrag vilket drar ännu mer pengar till behövande barnfamiljer.

Lite siffror som Lars drog för mig: Rymdfärjan startar i Mexiko på 2000 m och transporteras upp till 20 000 meter (dubbla höjden av vanliga charterflyg) där moderfarkosten släpper raketen i 450 km i timmen som faller och tappar fart till ca 350 km när raketmotorerna tänds. Här skall man accelerera från 350 km/tim till mac 3 som är en bit över 3300 km på ca 30 sekunder. Det går inte på något sätt värden att föreställa sig vad detta innebär. Jag sitter i alla fall med ett väldigt löjligt smile och drömmer om resan mot rymden redan nästa år.

Vad vore livet om man inte vågade drömma och spänna bågen. Någon gång lär strängen spricka men vad gör det? Det finns alltid fler bågar att spänna och det är väl bättre att man spänt en båge för mycket än en för lite. I diskussionerna med Monika så uppmanade hon mig att åka då hon vet vad det betyder att prova och vara nyfiken. En glad och lycklig man är en bra man.

Närmaste utmaning är Sigyn, idag måndag kl 14.

Ha en härlig vecka för det skall jag ha!