Rymden, rymden och jorden

Den 7 juli 2011 skrev jag på kontraktet med Virgin Galactic om min rymdresa. Dagen efter går Nasas sista rymdfärja till rymden – sedan är det dags för pensionering och just nu finns det inget nytt rymdprogram för USA. Ett USA som just nu har ett väldigt hårt ansträngt ekonomiskt läge. Det är väl inte så troligt att de kommer att prioritera nya rymdsatsningar, samtidigt pumpas det in mer och mer privata pengar i hela rymdindustrin.

Den 4 juli var jag bjuden till Landshövdingen på en middag med ett 50-tal andra. Jag fick väldigt många bra kontakter och blev inbjuden till några spännande möten, bland annat ett med infrastrukturministern som jag skulle vilja förklara en del för. En av gästerna visade sig vara god vän med Christer Fuglesang vilket innebar att jag fick Sveriges enda astronaut på middagsbesök två dagar senare. Det pratades en massa rymd i Brissund kan jag lova. Den dagen jag blir rymdfarare kommer vi att släppas från ca 20 000–25 000 m höjd och segelflyga tills raketmotorerna tänds. Då accelererar vi nästan dubbelt så snabbt som ett pistolskott. Från 350 km till över 3300 km i timmen på ca 30 sekunder. Jag tror att uppskjutet på Liseberg kommer att kännas som en vanlig hissfärd i framtiden.

Det finns siffror som är helt otroliga när det gäller rymden. T.ex. rymdstationerna som verkar segla omkring i ett lyckligt men sakta mak där uppe i rymden. Det få tänker på är att rymdstationerna håller en hastighet på över 20 000 km i timmen för att kunna behålla sin bana runt jorden.

I lördags var vi på Tekniska muséet och fick en specialguidning av den största mobila rymdutställningen som finns i världen. Jag kan bara rekommendera alla att göra ett besök innan den flyttas. Utställningen är unik har hög kvalitet.

Miljömässigt har rymdäventyren varit väldigt energikrävande. Den raket som drog mest energi gjorde av med lika mycket energi som New Yorks stad gjorde av med under en vecka. Då skall man veta att 70% av den energin gick åt under den absolut första delen av resan. Uppskattningsvis var det 1% av tiden som drog 70 % av bränslet. Vår resa kommer att ha mindre miljöpåverkan än vad min flygresan Arlanda–New York kommer att ha. Det har gått framåt för rymdindustrin. Något man inte kan säga om miljöpåverkan för våra båtar till Gotland. Båtresan är 25% kortare än flyget som går till Stockholm och ändå så släpper den ut mer än fem gånger så mycket som dagens flyg. Och skulle man räkna ut hur mycket mer den släpper ut än de gamla båtarna som gick för tjugo år sedan så skulle nog miljöpartisterna gå i taket.

I väntan på min rymdfärd

Virgin håller på med sina provflygningar och tror att de kommer att börja flyga om ett år vilket troligen skulle innebära att jag skulle få flyga under 2012. Fuglesang är dock inte lika optimistisk och tror att det nog kommer ta ett slag till innan jag kommer i luften. Christer trodde att han skulle få vänta 5–7 år och det blev nästan den dubbla tiden innan han kom iväg på sin första resa.

Något som förvånade mig är att både Virgin och Nasas rymdfärja fungerar som segelflygplan när de skall återvända till jorden. Det finns inga motoralternativ då dessa har gjort sitt på vägen upp. Detta kommer att bli ett tre dagars äventyr som kommer sitta i länge och att inte veta vilket startdatum som gäller gör det också lite extra spännande.

Jag är övertygad om att jag har mycket att lära av Virgin och deras arrangemang och av alla människor som man träffar i samband med detta. Om man alltid är nyfiken och provar så kommer det kunskap och idéer som går att använda i de mest konstiga situationer. Jag är övertygad om att rymden kommer lösa massor av utmaningar som vi har på jorden. Bland annat tror jag att vi kommer att flyga via rymden när vi skall till andra sidan jorden i framtiden. Det blir snabbare och betydligt miljövänligare. Människan är fortfarande pionjärer i rymden trots att det redan varit ca 500 personer i en omloppsbana runt jorden. Nu skall jag ägna mig åt lite mer jordnära sysselsättningar. T.ex. göra frukost åt resten av familjen och åka till återvinningsstationen med lite saker som gjort sitt.

Drömma skall man göra för det är dessa som får världen och människor att utvecklas.