Fler resenärer, färre gästnätter. Med denna utveckling är det risk att nästa kris blir i turistbranschen!

”Detta är ju helt galet. Varenda satsad krona på utbyggnad av bäddar mm har ju byggt på att resandet till ön ökat drastiskt sen snabbfärjorna kom. Visar sig ju helt felaktigt. Är siffrorna verkligen riktiga?”

Det var den reaktionen jag fick direkt när jag visade siffrorna för en kollega i branschen. Siffrorna bekräftar egentligen bara den magkänsla jag haft länge men inte kunnat bevisa.

Under en längre tid har vi diskuterat om antalet besökare har minskat på Gotland eller inte? Jag har påstått det med en dåres envishet men det örat har egentligen väldigt få velat lyssna på. Främst på grund av att rederiet ständigt redovisar att de har fler och fler som åker med deras båtar. Bra för Gotlandsbolagets ägare men inte säkert att de är det bästa för ön. Nu har jag äntligen kommit över siffror gällande båtresandet till och från ön som inte varit kända för oss tidigare. Detta tillsammans med information från SCB och Mats Jansson visar tydligt varför ön har en negativ utveckling i besöksnäringen.

1. Antalet gästnätter per person som kommer till Gotland har gått ner från ca 5,3 nätter i snitt 1999 till ca 3,9 nätter 2011, vilket ger en minskning med ca 400 000 under 12 år enligt SCB. Det är inget unikt för Gotland utan är en allmän trend att man gör fler resor per år men kortare. Det är bra för näringen i riket som ökar men en stor utmaning för öar med begränsad transportkapacitet som Gotland. Enligt SCB hade ön 1999 ca 3 285 000 gästnätter (kommersiella och icke kommersiella) och 2010 hade vi ca 2 885 000 vilket är en minskning med ca 400 000 totala gästnätter på 11 år. (Det finns ännu inga siffror klara för 2011 som var ett sämre år där båttrafiken tappade ca 85 000 gästnätter jämfört med 2010 då vi hade trafik till Öland)
2. Mellan 1999–2011 har båtresandet ökat med cirka 186 000 tur- och returresor. Nästan 2/3 visar sig vara gotlänningar och endast ca 71 000 av dessa är besökare. Det ger bara en ökning av besökande båtresenärer på 1% per år under tolv år. Det innebär att gotlänningarnas resande har ökat med 106% mot det tidigare resandet och gruppen besökare har ökat 14% mot sitt tidigare resandet. En betydligt sämre reseutveckling än vad många i branschen trott för besöks näringen.
3. För att nå en nolltillväxt 1999–2011 av gästnätter skulle vi behövt ytterligare 112 000 besökare förra året. Om målet skulle vara en ökning med 2% per år så skulle dessa 112 000 behöva mer än fördubblas. För att klara detta måste vi skapa en trafiksituation som kunderna vill ha. Avgångar på tider som passar kunden. En prislapp som står sig i den övriga konkurrensen. Samt en ordentlig kapacitetsökning där vi lägger till en eller två båtar under säsong. Här är det frågan om vi lärt oss något? Är det snabba båtar till höga priser eller långsammare båtar till lägre priser som kunden efterfrågar?
4. Vi har tappat lågprissegmentet vilken ofta är en bra grund för framtida turism. Under den period som snabbfärjorna kört har biljettpriset gått upp vilket inneburit att vi tappat en stor del av lågpristuristerna och ersatt dem med människor som har betydligt större plånbok. Det har i sin tur fört med sig att många restauranger, hotell, stugbyar mm har investerat i en högre kvalitet och även ökat priserna. Färre personer men högre priser har gjort att man hållit inkomstsiffrorna och även haft en intäktsökning i vissa fall. I dagsläget går inte den ökningen att upprepa och prisbilden för resan är klart ifrågasatt.

Idag sitter vi med följande information:

• 80% av gotlänningarna och 70% av fastlänningarna skulle välja en billigare, långsammare tur framför snabb och dyrare.
• Medan Rikstrafiken fortfarande var högst ansvariga för färjetrafiken gjorde de en större marknadsundersökning som vände sig till fraktköparna på traden Gotland–fastlandet. De ställde då bl.a. frågan om överfartstiden hade någon betydelse för dem. Ingen svarade ja på den frågan! Prislappen var däremot viktig.
• Sommargotlänningarna avstår idag från resor till Gotland på grund av att prisbilden blivit för hög.
• En stor del av turisterna väljer andra destinationer på grund av att resan/inträdesbiljetten är för hög.
• 75% av gotlänningar och 37% av fastläningarna känner någon som avstod att resa till Gotland 2011 på grund av de höga biljettpriserna.
• En timmas längre båtresa skulle spara ca 100 miljoner i bränsle som kunde sänka prislappen 25% –  35%. Samt spara lika mycket på skadliga växthusgaser som om hela trafik systemet på Gotland kunde minska sina årliga utsläpp med 25%.

En fråga som man kan ställa sig är varför vi inte fått tillgång till siffror på antalet resande fördelat på besökare och gotlänningar? Varför har DG eller GTF inte presenterat dessa nyckeltal tidigare? Finns det krafter som har en annan agenda? För näringen har det bara varit missvisande och om detta hållits hemligt avsiktligt så är det snudd på kriminellt.

Sommaren 2011 skickar tydliga signaler som vi måste ta på största allvar med ett tapp på ca 85 000 Gästnätter.

• Under perioden maj–augusti minskade färjan med 5,2% eller 27 149 personer tur- och retur. 27 149 tur- och retur x 3,9 dygn x 0,66 antalet icke-gotlänningar motsvarar ca 70 000 gästnätter.
• Vad jag kan förstå så finns inte Ölandstrafiken med i rederiets redovisning och det innebär att ön faktiskt tappade ytterligare resande med båt till ön förra året vilket var 5 900 tur och retur x 3,9 nätter x 0,66 som är turister d v s 15 100 gästnätter 2011.
• Totalt uppskattar jag att färjetrafikens tapp motsvarar ca 85 000 gästnätter om Öland räknas in.
• Under samma period ökade flyget med 10 440 passagerare tur och retur (17%). Vilket skulle motsvara det tappet vi får på Öland om man kan använda samma formel.  Man kan fråga sig varför? Och svaret bör analyseras mycket noga.

Detta är verkligheten som ger ett tydligt svar på varför den turistiska utvecklingen varit så dålig som den varit genom åren räknat i gästnätter. Gotlänningen måste få relevant fakta som är viktig för näringen. Jag tror att media skulle få mer trovärdighet och skapade ett större intresse om man redovisade det som är intressant för näringen och inte vad rederiet vill visa. Genom att ge näringen positiva signaler om mer kapacitet och lägre priser så skapas det optimism i branschen. Men med fortsatt höga priser och dålig kapacitet så ser jag inga möjligheter till någon större utveckling. Det är detta som avgör om vi gasar eller bromsar in i framtiden. Turistnäringen behöver klara besked om vilka långsiktiga lösningar staten har för besöksnäringens utveckling. Vilket innebär att näringen o regionen måste agera kraftfullt inför nästa upphandling om vi skall ha den utveckling som ger Gotland utveckling och självförtroende.

Pigge W

Nedan är de fakta som jag byggt dessa antaganden på.

Trafikverkets siffror för Gotlandstrafiken.

SCB har redovisat följande:

Turistekonomiska modellen räknar med kommersiella gästnätter:

• 1999: 974 000 (inklusive stuguthyrning)
• 2010: 1 018 000

Här är ökningen +44 000 gästnätter

Nätter i eget hus eller hos släkt och vänner:

• 1999: 2 311 000
• 2010: 1 867 000

Här är förändringen -440 000 gästnätter

Summa gästnätter på Gotland, kommersiella, vistelse i eget hus och hos släkt och vänner:

• 1999: 3 285 000
• 2010: 2 885 000

Total minskning med 12%  minus gör ca -400 000 gästnätter på tolv år!

Mats Jansson har redovisat följande från SCB

Från 1995 till 2010 är trenden väldigt tydlig. Vi får färre och färre antal snittnätter per resande vilket gör att färjekapaciteten måste öka rejält för att få till ett nollresultat. Så här ser det ut historiskt med snittnätter på Gotland:

• 5,7 nätter 1995
• 5,3 nätter 1999
• 5,0 nätter 2003
• 4,2 nätter 2005
• 3,9 nätter 2010

Till sist har jag fått fram följande om Ölandstrafiken, som troligen inte finns med i trafikverkets siffror, antal personer enkelturer Öland–Gotland:

• 2007: 35 943
• 2008: 28 825
• 2009: 10 667
• 2010: 11 809

Det skulle i så fall för Gotland innebära att det fattas ytterligare 5 900 gäster x 3,9 nätter x 66% = 15 100 gästnätter och ca 3 ggr så mycket 2007.