Idag har Towe sparat 425 kr

Towe som sparat en slant på självklippning

Jag bestämde mig för att klippa mig efter jobbet och provade några olika frisörer. På nr 4 fick jag napp. Det tog 40 minuter och kostade 425 kr. Ungefär samtidigt löste Towe sin hårklippning alldeles själv. Farmor höll på med något annat och Towe hittade en sax så det blev klippt lite här och där. Någon form av punkfrisyr blev det och hon fick ett helt nytt utseende. Men hon är lika glad som vanligt och ger massor av go energi till hela familjen. Hon är en tjejig Emil med massor av bus i ögonen. Hon är vad man kan kalla busunge på riktigt.

En långhårig Busunge som vill visa hur stark hon är.

Jag var på Astrid Lindgrens värld i förra veckan med hela familjen. Det är befriande att träffa Astrids alla busiga barn i sina riktiga miljöer. Jag träffade en i styrelsen för Astrids Näs. Det är en stiftelse som skall bevara Astrids hem och det hon stod för. Jag föreslog att de skulle dela ut ett antal priser som Ronjas, Emils, Pippis, Madickens pris m.fl. Dessa priser borde delas ut under Almedalsveckan till kommun- eller statsanställda tjänstemän och till politiker som vågar gå mot strömmen och göra det oväntade. De som vågar tänka lite tvärt om och se saker från ett annat håll än den byråkratiska vägen. Jag tror att man kan påverka hela yrkeskåren genom att uppmuntra entreprenörskap och mod. Om vi kunde få några att bli förebilder genom att de vågar tänka nytt och agera lite busigt så skulle andra ta efter. Tänk vilken härlig trend som skulle sprida sig hos tjänstemän och politiker som vågade var lite mer Astrid. Hon var en stark opinionsbildare och det vore kul om det kunde fungera även efter hennes död.

Jag börja bli rädd för utvecklingen av Gotlandstrafiken. Statens tjänstemän gillar inte gotlänningarnas attityd med att bara kräva mer pengar och inget förhandlingsläge. Det finns idag bara 800 miljoner kr i den budget som Trafikverket har för att fördela ut i landet. Nu kommer budgetproppen snart och då kommer troligen detta belopp att räknas upp med 2–3%. Sedan skall tjänstemännen fördela de pengar som finns i budgeten. Skall de fördela 200 miljoner extra till Gotland som redan får mer än hälften av pengarna så blir några andra utan. Att man från Trafikverkets sida skulle göra något sådant är inte troligt. Det är här min oro kommer in. Om ingen på Gotland har en plan B så kommer myndigheterna att bestämma över huvudet på oss. Det innebär att de helt enkelt ser till att pengarna räcker genom att sänka fart, dra ner på turer eller flytta över trafiken till enbart en hamn. Är skälet till att plan B inte finns feghet så är Gotland farligt ute. Jag tror att Landsbygdsupproret är så starkt att varken politiker, tjänstemän, kommunalrådet eller vår landshövding vågar göra något annat.

Om det är så bör man fråga sig vem är det som bestämmer. Är det Ted Ljunqvist och Gunnar Bendelin eller Åke Svensson och Cicci Schelin Seidegård som har framtiden i sin hand? Någon måste väl våga förhandla så att vi kan komma till någon form av förändring? Det brukar sällan vara så att en part kan bestämma i ett sånt här läge. Vi har världens läge att påverka hur framtiden skall se ut men verkar missa den möjligheten!

Om vi hade en bra dialog så skulle mycket vara möjligt med en omsättning på 11–13 miljarder under 10 år. Det är ju så mycket pengar att man verkligen KAN göra skillnad. Tiden rinner ifrån oss och snart är det försent att förändra. Jag har sagt det förut och säger det igen: troligen kommer de från statens sida att  bli tvungna att fatta beslut över våra huvuden för att det inte finns någon dialog att föra med oss på Gotland. Beror det på att ingen vet vem som kan och vågar föra den dialog/förhandlingen?

Jag satt i en taxi i Holland och bläddrade i fruns telefon i söndags. Jag såg på alla bilder som fanns från våren och sommaren. Vi hade just sagt till varandra att sommaren är redan slut och vi har inte hunnit med något. När jag bläddrat klart insåg jag att vi hunnit med bra mycket, kameran ljuger sällan.

Wilda som fotograf och Towe  som assistent på Kolmården.
Modellen är Geten Britta med sin två killingar.

Livet rinner snabbt iväg och fanns inte minnena så vet jag inte vad som skulle vara intressant. Resor, äventyr möten med människor allt skulle på något sätt bli ointressant utan just minne. Livet är här och nu med alla minnen och upplevelser.

Monika och jag har gått igenom minnena från de senaste dygnen som givit massor av bra energi och härliga minnen. När jag sneglar på min leende fru får jag ännu mer energi. När det funkar bra i ett förhållande så ger man varandra energi likt en evighetsmaskin som aldrig behöver tankas.

Vem kunde tro 2005 att det skulle bli så bra 2012? Var och en är ansvarig för sin egen lycka och därför är det viktigt att sätta de resurser man har på saker som man själv anser rätt. Något som bara blir lättare ju äldre man blir.