Om förhållanden till död och osanningar från media

Osanningar från media

Ibland känns det helt hopplöst med journalistiken när de skall få till nyheter som inte existerar. För en vecka sedan så slogs de om att presentera vilken båt som skall trafikera Gotland och Västervik 2015.  Jag tyckte det var spännande spekulationer från Radio Gotland som sedan blev till sanningar i nästa media. Mats Pettersson tog sedan ytterligare ett bottenrekord när han gjorde någon form av undersökning.

Tyvärr så blev det en massa osanningar som vi varken kunde dementera eller verifiera.  När vi inte vill eller kan berätta helheten så börjar det spekuleras vilket inte blir så bra för den som blir utsatt för spekulationer. Genom att några faller offer för just spekulationer tvingas andra, mer eller mindre, att berätta mer än vad de egentligen vill. Ibland beter sig journalister som om man måste uttala sig för dem. Det finns faktiskt möjlighet att säga nej.

Kommersiella icke nyheter

Genom fabricerade sensationer eller kränkande uttalanden kan man locka människor (som blir till kommersiella klick) till en sida som helagotland.se.  Tack vare dessa klick så kan tidningen redovia fler läsare vilket bygger ekonomin som betalar Matts lön. Genom att släppa fram taskiga inlägg på en sida som de flesta företagare på ön anser vara oseriös får tidningen en kommersiell framgång. Så länge det kostar för mycket för dem att ta bort dessa klick-lockande sensationer kommer de att finnas kvar. Rent ekonomiskt förstår jag tanken, men om de vill vara stolta över det de representerar så blir det problem och det samma gäller om de vill bygga förtroende.

Å andra sidan är det läsarna som bestämmer: vill vi ha detta så skall vi fortsätta att både läsa och köpa annonser.

Kan man lita på medias rapporteringar? 

Idag säger Radio Gotland att vi vägrar att ersätta en kvinna som enligt egen utsago upplevt problem med sin lägenhet på Snäck. Radion far med osanningar och det känns som om de gör det för att tvinga fram kommentarer eller också är det ett sätt att spetsa till en icke-nyhet så att den får ett värde.  Det känns som om de slänger ut en nyhet och sedan måste någon kommentera detta. Det kan eventuellt vara ett sätt att komma till målet vilket är rätt entreprenöriellt men kanske inte så informativt. Framför allt har det lett till att jag alltid måste fundera på hur mycket sanning det finns det i det jag läser eller hör.

Vi har försökt att göra rätt för oss

I detta fall har en familj köpt en lägenhet som var ett renoveringsobjekt för en miljon och den innehöll två fuktfläckar som vi som köpare inte kände till, vilket var fel. Vi skickade då dit Arriba för att åtgärda felen men köparen vägrade dem tillträde. Efter långa förhandlingar insåg vi att det troligen skulle kosta lika mycket att processa som att köpa loss en ny lägenhet vilket köparen ville. Köparen hade sett ut en annan lägenhet i huset och vi köpte loss den utan att ha varit i lägenheten vilket kostade oss 300 000 kr extra. Enligt köparen finns det fel också  i denna lägenhet, vilket säljaren och dennes hantverkare sagt sig villiga att åtgärda, men de blir ånyo inte insläppta i huset.

Vi anser oss inte ha något med denna affär att göra överhuvudtaget. Förlorar köparen rättegången, så som de gjorde i tingsrätten så skall köparen stå för eventuella åtgärder i lägenheten och alla rättegångskostnader. Vinner de så skall vår säljare stå för allt. Men att vägra ersättning har ingen gjort vilket är en lögn från Radio Gotland.

Rädsla för att snacka om döden

Det har varit mycket snack om döden de senaste veckorna. Det tog fart när en känd journalist och bloggare gick bort allt för tidigt i cancer. Helt plötsligt var det ok från varenda journalist att uttala sig om döden. Det är bra att debatten tagit fart men det fattas ännu något riktigt över den debatten. Ett riktigt engagemang som kändes ärligt.

Jag tror det finns för mycket rädsla att prata om döden och därför blir det sällan något snack.  Jag möter detta rätt ofta och kan ta debatten tack vare min egen historia. Många borde ta snacket med sina respektive om hur det skulle fungera om den ena gick bort. Vad händer med ekonomi, barn, vänner m.m. Om det är okej att starta om med någon annan är en viktig fråga som alla borde ha diskuterat. Detta måste göras nu för i morgon kan det vara för sent. Och blir du ensam kvar efter att ha levt i 5, 10 eller 30 år i tvåsamhet så är det den riktiga ensamheten.

Men där ute finns det mängder av människor som tar sig rätten att ha synpunkter på om du får eller skall träffa någon om 1, 2 eller 3 år. När du står själv och vill dela livet med någon annan så är du inte så tuff. Det finns väldigt starka krafter som styr saker vi inte riktigt vet. Men om du och din partner gjort upp att den högsta önskan är att den som blir kvar hittar någon ny att leva med, så blir valet lätt. Det var helt enkelt detta vi gjorde upp när båda levde.

Vi försöker utrota den naturliga instinkten när det gäller döden 

Kroppen som vi lever i klarar väldigt mycket. Den har genom årtusenden varit med om död i sjukdomar, krig, bränder och diverse katastrofer. Efter dessa katastrofer dog det oftast stora skaror av människor. Då var det helt naturligt  att man sökte sig till nya partners för det handlade om överlevnad och en naturlig instinkt. Under de senaste 70 åren har vi försökt utrota den instinkten vilket verkar galet.

Att ta ansvar för sin egen död

Ja har under några år försökt att få min far att skriva sitt testamente. Detta har inget med att jag vill ha en massa saker utan mer att det skall vara klart vad han vill. Vi är tre syskon och nästan mer än dubbelt så många barnbarn som idag lever nära varandra utan allt för mycket bråk. Om hans dödsfall skulle ställa till det så att vi blev osams så tycker jag att han misslyckats med en del av sitt liv.

På något sätt är man även ansvarig för vad man lämnar efter sig och bör ta ansvar för detta. Det tar inte mer än två timmar att skriva ner allt. Det är både fegt och oschysst att inte ta detta ansvar. Vi behöver faktiskt planera vår egen död för vår egen skull och framför allt för våra nära och kära.

Varför denna rädsla för döden då vi alla vet att vi kommer drabbas av den? Min farsa är dock lite tveksam till att han skall drabbas vilket jag faktiskt tror är på riktigt för hans del. Detta trots att han inte är senil eller ens på väg att bli.

Åttioåringar är rätt ungdomliga 

Farsan 80 bast – vilket han verkar Gilla!

Vi hade en grymt rolig 80-års fest i lördags för farsan och det var mängder med människor i samma ålder och även lite äldre. Nu tog vi inga speciella   hänsyn till åldern vilket fick till följd att det lika gärna kunde varit  en 40-årsfest. Tuffa tal. Häftig dans och allmänt uppsluppet där vi blandade människor rejält. När det gäller att ha kul så finns det ingen ålder eller kön som bestämmer detta. Grymt häftigt att se dessa 70-89-åringar ösa på.

Pappa och Mamma som partypoliser på 80-årsskivan

Jag hoppas att jag själv kommer vara där när om jag får uppleva min 80-års dag. Med Monika.