Att stanna upp och reflektera är lätt i en steril sjukhussal

Jag ligger med armen i mitella, har EKG, pulsmätare och blodtrycksmätare hopkopplade  med en droppställning och är kissnödig. Jag har valet att kissa i flaska eller klara mig själv med hela lasset sladdar till toan. När jag skall fatta beslut så börjar kyrkklockorna ringa lite olycksbådande utanför fönstret på S:t Görans sjukhus. Det är ingen jätteuppmuntrande miljö precis! Lägger man sedan till den bakvända vita sjukhusrocken så känner jag mig verkligen sjuk. Målet är att få hasa mig till toaletten och få klara av saken som egentligen är den naturligaste i världen.

Jag har precis genomgått en planerad kranskärlsröntgen med två ballongsprängningar. Läkaren sade att de var en ordentlig förträngning som satt lite knepigt. När det inte längre är helt rutinmässigt så känns det som att rätt människor blir lite extra taggade och ser det som en utmaning. Så kändes den här läkaren som noga informerade mig om vad som skedde på tv-skärmen. Det var som en ordentlig lektion i hur det ser ut i kranskärlen kring hjärtat och vad han gjorde när han monterade in något stålnät i kärlen. Det kändes mer som något från framtidsvision än att det hände i realtid i min kropp.

Jag har under en längre tid inte kunnat motionera eller köra hoj i något tuffare tempo för kroppen har helt enkelt sagt ifrån. Att inte kunna motionera sätter sina spår på både humör och psyke vilket personal, familj och andra säkert märkt av. Men nu skall det bli ändring på detta och jag blir säkert fylld av energi och nya projekt igen vilket eventuellt några kan ha synpunkter på. Efter påsk är jag hel igen enligt den trevliga doktorn. 

Tänker på Snäck camping

Jag har fortfarande svårt att släppa tankarna på Snäck camping som måste vara stängd i sommar på grund av att regionen inte vill hitta en lösning. Jag kan omöjligt förstå varför allt skall ta så lång tid. I flera veckor har Stefan Wramner och Åke Svensson varit överens och även förankrat detta i två instanser. Om man är överens och allt är förankrat två gånger så borde vi som är väldigt beroende av detta fått besked för länge sedan. Vi har bett om besked två gånger för att kunna ha någon del öppen i sommar men tystnad råder från en enhällig region. Det är ett fyrtiotal arbetstillfällen som gått till spillo på grund av långsam handläggning vilket är helt absurt. Men det finns alltför många som tjatar om att demokrati kostar och måste få ta tid. Tänk om det kunde finnas en bortre gräns någon gång för både kostnad och tid!

Vi har nu tre tillsvidareanställda som är uppsagda som vi letar jobb till. Regionen borde anställa en av vaktmästarna för att hålla reda på anläggningen och bibehålla kunskapen som finns så att det inte blir ännu mer kapitalförstöring. Att bolag får smällar tillhör spelets regler och det handlar om kapitalförstöring när det både gäller pengar och förtroende. Vi får se om detta går att reparera i framtiden. Tyvärr blir tredje man lidande och det är personalen som inte förstår meningen med besluten när de blir arbetslösa.

Frågan om vilket belopp regionen skall lösa ut mig med, uppfattar jag som väldigt känslig. Vi har ett avtal som säger att de skall lösa ut oss till bokfört värde vilket är 29 miljoner. Men de vill inte ha byggnaderna. Nu har vi tillfälligt tagit bort dessa och om regionen vill så löser de då ut oss för 16 miljoner och slipper dessa byggnader. Genom att göra det så är vi färdiga och då kan Region Gotland fatta beslut om stranden, restaurangen, affären m.m. Det är många som har åsikter om avtal, värderingar m.m. och det är inte bara bland politiker och tjänstemän. Även anonyma privatpersoner engagerar sig i detta.

Vi tog över en anläggning som var så dålig att den inte var möjlig att klassa med campingnäringens stjärnor och några år senare uppnår den näst högsta klassningen. Dessutom har Snäck fått campingnäringens årliga prestigepris 2012. Detta borde innebära att våra investeringar har varit viktiga och väldigt vettiga för anläggningen. Region Gotland har under de 25 senaste åren inte investerat en krona i sin fastighet. Jag undrar om någon på allvar tror att Region Gotland skulle kunnat skapat detta för 16 miljoner? Det finns investeringar för betydligt mer än 16 miljoner på anläggningen, ändå skapar de en debatt om ifall vi skall få ersättning för detta? 

Ovanför Snäck har man under några år försökt att bygga en cykelväg som var budgeterad till strax över 20 miljoner och kostnaderna är nu närmare 60 miljoner. Detta är ingen som kräver några specialgranskningar för att veta vart skattepengarna tar vägen i det fallet. Lite märkligt och man kan ju ställa sig frågan om det har med genuin rädsla att skattepengar slarvas bort eller om det har med mottagaren att göra?

VIP-junior på Gotlandsbåten

Gotlandsbåten rullar på och det är väldigt många som jobbar och levererar betydligt mer än vad man kan kräva. Detta gäller på alla positioner från styrelse, VD, ledningsgruppen, personalstab och även många inom ägargruppen. Detta projekt skulle inte varit möjligt utan detta enorma engagemang och den glädje som finns. Jag är stolt över vad alla gör och att vi lyckats få igång detta projekt som var betydligt mer komplicerat än vad jag trodde. När vi skulle starta detta så var det ingen, och då menar jag verkligen ingen, inom rederibranschen som trodde på oss. Nu levererar vi nyheter på löpande band. Den senaste är VIP-junior där vi tagit bästa utrymmet på båten och gjort det till en familjezon. Detta är idéer som sjösätts för att bolaget har majoritet av kvinnor på alla positioner i bolaget. Jag tror att vi är ett av de rederier i världen som har flest kvinnor på ledande positioner, vilket kommer märkas på många sätt för våra passagerare.

Längtar hem

Att ligga på sjukhus har sina sidor. Dels inser jag varje gång vilket fantastiskt jobb alla i teamen på sjukhusen gör. Personalen gör alla sitt för att vi patienter skall känna oss trygga och trivas. Min sänggranne är en cool man i 75 års ålder som idag fick ordentliga hjärtbesvär och då tog han helt enkelt bussen till S:t Görans Sjukhus.

Hur positiva personalen än är så är miljön steril och deprimerande. Det är lätt att längta hem. Fördelen är att man inser hur bra man har det. Barn som skriker, tjurar och är helt underbart goa. En fru som är lika vacker på insidan som på utsidan och som jag synkar fantastiskt bra med. Jag tar henne inte för självklar, men sättet vi löser utmaningar på ser jag som självklart. Vi funkar som ett väldigt bra team där det finns tillit och respekt åt båda håll.

Vårda förhållanden

Jag svarade på nya frågor till Manspanelen i Expressen i förrgår och det slår mig hur många förhållanden som tappat både tillit och respekt. När dessa viktiga faktorer är borta så blir det svårt att få ett eldigt och spännande förhållande som skall driva AB Familjen framåt. Många har lite konstig inställning till familjeliv. Att köpa en dator och samtidigt investera i ett virusskydd är helt självklart. Att bestämma sig för en framtid ihop borde också innebära en investering i ett virusskydd. 2–6 gånger per år borde alla gå till en familjerådgivning eller psykolog. En familje-coach är absolut en betydligt bättre investering än årskort på gymet. Börja med vardagsmotion och satsa på en bättre relation som gör vardagen roligare och mer spännande. Jag är övertygad om att sexlivet skulle bli minst 50% bättre med den investeringen än att man går ner något kilo på gymet. Jag tror för övrigt att ett harmoniskt liv med vardagsmotion, lagom okej kost och ett bra sexliv gör livet betydligt längre än att tokbanta, gymma och leva på pulver och kosttillskott. Jag säger inte att man skall göra det ena eller det andra utan att tror bara att många borde ta in konsulthjälp i projektet Familjen AB.

Mitt nya klätterträd

Idag torsdag skall mitt klätterträd komma. Det är helt galet stort. Det lär väga ca 26 ton och är sex meter i omkrets vilket innebär att det går åt fyra vanliga vuxna för att nå runt det. Hela projektet att transportera det från Stånga till Brissund har många moment.

Först går det inte att komma in till trädet med lastbil. Så kranen måste lyfta det i omgångar några meter i taget tills det är ute vid vägen. Sedan kommer det inte under alla ledningar så de måste lyfta en del ledningar. Slutligen måste vi plocka ner en massa lyktstolpar för att komma fram med den breda lasten. Men det kommer att bli ett klätterträd som håller länge och som kommer att glädja många när vi är färdiga. Brissund kommer få en välbesökt lekplats som skall kompletteras med fler häftiga attraktioner som skall hålla länge.

Jag var i Slite i veckan och presenterade en kombinerad  lekplats, träningsanläggning och installation som till största delen ska byggas i sten. Gruppen tände till på den och om allt går som man kan hoppas så är det förvekligat om 1–2 år. Det tar nog ett år att bygga så en starttid på 12 månader är nog inte orimligt. 

Nydesignat och modernt på Drömstugan

Vi har även hunnit presenterat ett nytt typhus inom Drömstugan. Det skall byggas i Slite som testhus. Iden är att mor- och farföräldrar skall kunna köpa ett hus där man kan umgås med barn och barnbarn utan att gå varandra på nerverna. Huset har två separata delar med egna kök, dusch, WC m.m. Det finns en stor gemensam terass i markplan på 70 kvadrat och en på taket på 42 kvadrat med utekök och 180 graders havsutsikt. Huset ger möjlighet att hyra ut två delar vilket ger en intäkt på ca 25 procent mer än motsvarande yta för bara ett boende. Huset har stora skjutväggar så att nästan hela gaveln kan öppnas och inne är det ett modern stuk med riktigt miljövänliga material. Bland annat Gotlandsten vid entrén. Det bästa av allt är att huset kostar mindre än 2000 kr i månaden att äga om man hyr ut sex veckor per år i högsäsong.

Riktigt kul är  det är en ung tjej som konstruerat huset med input från mig, Katarina och Marianne. Hon har gjort ett fantastiskt arbete med många smakfulla lösningar. Detta kommer absolut att bli en succé i riket. Ännu en produkt som växer fram på Gotland som sedan kommer att gå på export. Jag hoppas få fortsätta att jobba ihop med henne då hon har en riktigt härlig inställning.

Jag medverkar i en ny bok

Nu har boken ”Kan du kan jag” kommit. Den handlar om hur man blir en framgångsrik entreprenör. Det är Viktoria Lyttkens som skrivit en bok där jag fått vara med tillsammans med fem andra entreprenörer. Jag ser boken som en inspirationskälla för ungdomar och andra som är sugna, men som behöver lite inspiration för att bli entreprenörer. Jag gillar överhuvud taget när jag får vara ute och hålla föredrag som inspiratör och inte minst för ungdomar, vilket varit ganska lyckat.

Påskdopp!

Påskafton är det dags för första pooldoppet och läkaren har sagt att jag är tät och badklar igen till dess. Jag ser verkligen fram emot att simma runt med mina små tjejer som beter sig som fiskar i vattnet. Bara jag tänker på dem så kommer det ett leende. Barn levererar energi på alla möjliga sätt bara man får ett litet break ibland.

Glad påsk på er alla och njut av livet! När man ser på hur länge vi skall vara döda så inser man att den korta tid man skall leva så har man egentligen inte tid att inte ha kul och njuta.

Fira så ofta ni kan och ta hand om varandra!