Födelsedagar eller årsdagar?

Igår var det din födelsedag igen Charlie. Du blev bara 5 år men gjorde stort avtryck hos många. Du var en kille som spred glädje och du var väldigt mycket storebror som bevakade din lillebror. Jag tror aldrig du kommer att sluta med det oavsett var du finns. Vissa får vara med länge och andra kortare tid. Jag ser på dina jämnåriga kompisar att de nu är 9 år äldre och många frågar hur mycket du skulle fyllt. Jag svarar att du aldrig blir äldre än fem, för så är det i min värld.

Vid något tillfälle innan olyckan tänkte jag tanken att det där krumelurpillret som Pippi hade, skulle man haft så att man fick ha kvar er i den åldern. Nu blev det så av en helt annan anledning vilket ingen kunde drömma om. Att andra åldras spelar ingen roll då det aldrig händer dem som är döda. Jag insåg tidigt att det är omöjligt att se sina döda grabbar åldras och därför var det ett viktigt inre beslut att de aldrig blev äldre än fyra och fem år. Det innebär att du fyller fem idag igen likt en envis våg som varje år slår in mot stranden den 20 april.

Livet har verkligen sina svängningar

Igår var jag så lycklig för att jag äntligen kan ta i och köra hoj igen. Efter kranskärlsoperationen fungerar kroppen igen och konditionen kommer att byggas upp snabbt.

Idag gråter jag av sorg över Charlie och Max samtidigt som jag gläds över att Wilda och Towe verkligen finns på riktigt. Skratt och gråt är två kusiner som finns väldigt nära varandra och den som inte har kontakt med båda missar något viktigt i livet.

Tsunamibarnen som finns

Livet hade varit helt meningslöst utan en familj som gör att just jag känner mig hel. Alla dessa nya tsunamibarn som finns på grund av olyckan för 9,5 år sedan gör mig varm och glad. Jag tror att det är tusentals barn som finns tack vare tsunamin och de sprider värme och kärlek som ingen kunde tänka sig under 2005. Jag tycker att fokus skall vara på det nya som verkligen finns och utvecklas. Människor måste gå vidare och det skall givetvis finnas tid för reflektion vilket ofta uppstår vid födelsedagar som idag. Lyckan med Monika, Wilda och Towe hamnar lätt i konflikt med minnet av dem som inte finns längre när det handlar om födelsedagar.

Jag har ibland fått frågan om hur livet skulle vara om vi inte hade varit i Thailand den 25 december 2004. Tänker jag så känner jag en sorg över att inte Monika inte skulle vara min fru och att Wilda och Towe inte skulle finnas, fast i själva verket skulle jag vara lyckligt ovetande om det som hänt de senaste 9 åren, som om det inte hade hänt. Helt klart är i alla fall att mina två tjejer inte skulle finnas och inte de andra tsunamibarnen heller. Jag tror att Bobbos sork är ett resultat av tsunamin och det visar på att det även finns tsunamibarn utanför kretsen av de direkt drabbade.

Bra eller dåligt med Tsunamin? 

Ibland blir allt så teoretiskt att jag inte klarar av att tänka längre. Då fanns det bara död och elände med tsunamin, men idag finns det nya liv och lyckliga förhållanden.

Kan man då säga att det fanns något bra med tsunamin? Om man inte måste väga det ena mot det andra så är det så klart bra att alla tsunamibarn finns! Att nya starka äktenskapliga band är knutna mellan vuxna som miste sina respektive i Thailand 2014 är så klart bra det också. Att vi som gått igenom detta har fått både erfarenhet och lärdom som vi inte skulle vilja varit utan är bra.

Jag har tidigare sagt att själva händelsen kunde jag vara utan men erfarenheten vill jag ha. När jag idag tänker efter vad de orden innebär, så innebär de att jag skulle avsäga jag mig det liv jag har idag och då blir det en konflikt som inte skall tas. Det är lättare att helt enkelt acceptera verkligheten och leva i nuet med alla nya tsunamiliv och förhållanden som uppstått.

Möte med de döda

Jag har lovat tjejerna att vi skall leta fram gamla videofilmer och se hur deras bröder var i kväll. En spännande upplevelse som säkert kommer att påverka på olika sätt. Livet är på riktigt och det som har hänt har verkligen hänt och går inte att ducka för.

Det finns människor som blir som strutsar och låtsas något annat vilket är väldigt märkligt när de inte vet hur det skall förhålla sig till en händelse. Ett råd när ni möter mänskor som mist någon eller råkat ut för något elände: Var som vanligt, allt annat är konstigt och lyser igenom.

Nu lämnar jag reprisen bakom mig 

I veckan ärvde Towe Max cykel och Wilda ärvde Charlies. Hojarna var lite väl grabbiga så tjejerna har nu målat om dessa och är väldigt stolta över att det var just brödernas cyklar. Bröder som alltid varit storebröder men som nu mer är lillebröder åt respektive tjej. För en månad sedan var vi och åkte skidor. För mig var det lite extra tydligt då jag minns att precis i detta läge var vi med Charlie och Max, 9 månader innan de dog.

Fram till hit har livet med tjejerna varit som en repris på förra gången: Lära sig krypa, äta, prata, gå, cykla, simma, skriva sitt namn, åka skidor, m.m. Nu börjar det bli nytt även för mig. Vi är på väg mot det okända och spännande. Det känns som om livsresan går in i en ny fas för mig. Det mesta kommer att bli nytt och fylla livet med mer skratt, gråt och nya upptäckter ihop med min nya familj.

Det enda som kommer fortsätta att vara sig likt är att Charlie fyller fem den 20 april och Max fyller 4 år den 1:a november varje år. Så är det och så får det förbli.

Tillit och respekt är kittet i förhållandet

Livet går vidare och i starka familjer där man har respekt och tillit för varandra löser man det mesta. Men slarvar men med repekt så är det inget man bara hämtar upp den dag man behöver den. Tillit och respekt samlar man länge och tålmodigt och förstör snabbt som en sprucken mödomshinna om man är oförsiktig.

Bestäm över ditt liv 

Idag den 21 april är det ytterligare en dag med möjlighet att göra skillnad. Det är en fantastisk bra dag att börja med nya vanor då det faktiskt är första dagen av resten av livet. Ingen vet hur länge livsbiljetten är giltig. I vissa fall räcker den bara 5 år och i andra betydligt längre. Vad du gör av dina timmar är det bara du som kan bestämma. Så gör det, bestäm vad du vill göra och slarva inte bort tiden på ointressanta saker eller människor. Vi lever trots allt väldigt kort tid och skall vara döda så himla, himla länge att ingen egentligen har tid med människor eller saker som suger energi.

En sjuksyrra intervjuade människor som var i livets slutskede om vad de ångrade mest i livet – svaret var att man inte följt sin egen vilja utan ofta gjort vad någon annan ville eller som man trodde att någon annan ville. Här är det nog många som bör tänka efter en och annan gång på hur de lever. Efter ha läst detta så tänker jag följa min magkänsla ännu mer.

Får jag rätt i att ön kommer få en rekordsommar?

När vi diskuterat utveckling av Gotland så har det oftast handlat om marknadsföring och mer pengar samt listiga kampanjer. Jag har alltid varit övertygad om att det för Gotlands del handlar väldigt lite om mer marknadsföring och väldigt mycket mer om logistik. Ön har hämmats av begränsningar i attraktiva avgångstider och prisbilden som inte varit tillräckligt tilltalande för besökarna. Kollar man med Gotlandsflyg och Destination Gotland idag så är jag övertygad om att de har ungefär samma bokningsläget som förra året vid den här tiden. Räknar man sedan med att Gotlandsbåten och SAS har tillkommit så blir det nog ett ordentligt plus för besöksnäringen. Någon borde ta sommarpulsen på på ön! Då kan vi se lätt se om vi är på väg mot den rekordsommar som jag tror att ön får i år.

Jag ser fram mot morgondagen, men tänker leva idag.