När entreprenörer tappar lusten…

Ibland blir man riktigt ledsen och så har det varit några dagar. Jag tror det har varit en massa saker som samlats på hög som gjort mig uppgiven. Det hela började med att vi byggt en lekplats till minne av mina barn som dog allt för tidigt. Jag har lagt en hel del tid på lekplatsen och varit med och jobbat med bygget som givit mig väldigt mycket bra energi, inte minst från alla glada och positiva människor som varit där med barn och barnbarn. Allt är byggt på egen mark och vi har bekostat allt själva, men vi låter allmänheten utnyttja den när de vill.

För några dagar sedan kom den första artikeln i lokaltidningen om lekplatsen och den handlade om en anmälan om svartbygge. Artikeln kom dagen efter att anmälan lämnades in och det innebär att anmälaren tipsade tidningen om detta för att skada mig. När det sedan visar sig att anmälaren driver ett av öns populäraste bagerier i Själsö så börjar jag undra om han är rädd för konkurrens. I vår planansökan för området söder om lekplatsen står det nämligen att vi vill bygga ett bageri i Brissund.

När jag ställde frågan till honom så bedyrade han att det inte har med anmälan att göra utan han är emot att turister kan komma att bo så nära honom. Han har nyligen flyttat hit från Stockholm och har byggt ett hus på sin tomt och nu vill han tydligen inte ha fler Stockholmare i området. Vi vill bygga fritidshus på vår tomt liknande de hus som hela Själsö, Brissund och Lummelunda är bebyggda med. Hans tomt ligger mer än femhundra meter från lekplatsen och kan inte störas av detta så det verkar konstigt om det är hans verkliga skäl till anmälan. Tack vare anmälan lyckas han få media att bli intresserade och inte minst när det är jag som är målsägare till anmälan.

Några dagar senare återkommer lokaltidningen med rubriken ”Pigges Lekplats skall bli en semesterby”. Detta är lögn och är exakt det samma som bagaren påstod – detta känns inte som en tillfällighet. Jag tror att människor använder sig av media för sina egna syften lite för ofta. Media är inte på något sätt dumma utan ser när något kan bli till kommersiella nyheter. I fallet lekplatsen så har jag/vi säkerligen mött 1000 positiva människor och en negativ och den negativa nappar media på och gör något stort av denna enda människas åsikter.

Lite för ofta har man framgång på ön genom att använda media i eget syfte då våra lokala medier har så stor genomslagskraft. Jag fick en gång en kommentar från dåvarande byggnadsnämnds-ordföranden om att vi håller på att förlora slaget om Hällarna. Det var sju insändare emot och bara en för vilket riskerade att leda till att Hällarna blir ett naturskyddsområde var hans kommentar. Det var så klart inte helt avgörande men det påverkade säkert många beslutsfattare.

I veckan pratade jag med några starka personer i Västervik som var väldigt besvikna för att deras ”Zlatan”, Björn Ulvaeus bördig från Västervik, har tröttnat efter sju års väntan på att få bygga sin marina och hotell som skulle vara ett lyft för stan. Människor med andra agendor har försökt stoppa hans satsning så som de försökte på Gotland när han skulle etablera sig här. Nu slängde han in handduken vilket har fått flera andra starka personer att överväga om de ska lämna sin hembygd som man tidigare krigat för. En av dessa har bestämt sig att sälja och gå vidare vilket blir ett tapp för kommunen. När vi entreprenörer brinner för något ser vi förbi alla problem och vi gör ofta underverk för vi har kärlek till våra projekt. När vi blir ledsna och uppgivna så går det inte att jobba i en sådan miljö och då ger vi upp.

Idag fick vi reda på att Spendrups ger upp för att de har blivit så besvikna och ledsen på sättet de tagits emot och sättet man vinklar deras satsning. Jag vet exakt hur Johan Spendrup och de andra känner sig. Det är hemskt att vi inte kan fatta ett beslut och sedan stå för det utan att de på olika sätt tillstöter problem som gör att den lilla trovärdigheten som fortfarande finns för Region Gotlands handlingskraft pulvriseras totalt. Region Gotland är vi och för att vi skall ha en framtid på ön så måste vi hjälpas åt och följa de som styr. Som det är nu så verkar det som om ön fjärrstyrs via media och politiska utspel från olika partier och tjänstemän som har helt egna agendor så att allt blir en enda röra. Detta skadar trovärdigheten både för ön och Region Gotland. Vem vill satsa på Gotland när man får skit för att man vill satsa här och när beslut sällan fullföljs.

När planen för bryggeriet blev klar så sade jag ”vi flyttar” och såg då en fördel med hur vi skulle kunna ha campingen på Norderstrand öppen året runt och investera tvåsiffriga miljonbelopp. Därför var jag och träffade den planansvarige för nio månader sedan och då kom vi överens om att vi skulle lämna in en idé om vad vi ville och sedan skulle han återkomma omgående med vad som krävde en ny plan och vad som troligen skulle kunna rymmas i ett förenklat planförfarande. Förra veckan hade vi ytterligare ett av många möten i frågan och då har de ännu inte kommit fram till hur de ställer sig i frågan. Vi vill vara med och utveckla ön i den riktning som alla vill men det går inte att få besked inom rimlig tid vilket de inblandade skämdes för på sista mötet.

Min teori är att på små orter får man inte växa sig för stor. Vi är några stycken på ön med fel efternamn som gör att våra ärenden alltid tar extra tid. Heter man exempelvis Hansson, Werkelin, Hellström eller Kuylenstierna så bevakas våra ärenden extra noga i pressen och då blir tjänstemännen och politikerna rädda och så tar ärendena extra tid. Detta har accepterats inom regionen i många år. Åke och Pelle skämtade bort problemet. Janne Björinger var beredd att göra något åt det då hans linje var att alla skulle behandlas lika, men fortfarande behandlas inte alla lika vilket inte är okej.

Jag skäms för hur vi behandlar entreprenörer och förstår samtidigt varför de lägger ner sina satsningar. Både Spendrups och Ulvaeus brinner för sina projekt och ser självklart nyttan både för region och sig själva. Tyvärr är vi lite för många som håller på att tappa tron på det vi håller på med, vilket några gillar och andra tycker är trist. Jag är övertygad om att majoriteten vill att dessa båda entreprenörer ska få bra förutsättningar för sina satsningar, men det är en liten skara som är duktiga på att göra sig hörda vilket gör att de indirekt styr för att media har en löjligt stor inverkan på samhället.

Jag tror inte mitt exempel med lekträdet och grannen – som tack vare en egen plan fick ut en del negativ information om trädet och det jag vill skapa, är unikt. Jag tror att hans anmälan är väldigt svag och att han egentligen struntar i vad anmälan leder till, då han redan fått media att skriva skit om mig och detta projekt. Han har fått mig att ägna en massa tankar till detta och han har fått mig att tappa lusten vilket inte händer så ofta.

Jag tycker att man borde tillsätta en haverikommission med en extern konsult och undersöka de senaste havererade projekten på ön och försöka ta reda på varför detta har skett. Jag är övertygad om att vi har de bästa förutsättningarna att leva på ett mycket bra sätt på Gotland, men att vi själva är våra egna värsta fiender. Vi har många duktiga människor som lämnat ön därför att det helt enkelt inte går att bedriva verksamhet här. Fråga alla dessa varför de lämnat ön! Jag har frågat många och det är inga kul svar man får. Samtliga av dem har ställt frågan om varför jag är kvar och den frågan ställer jag mig också idag.