Bullkriget som riskerar att kosta oss 2,4 miljoner

Det stora bullkriget har brutit ut en mil norr om Visby och hotar att kosta mig, eller rättare sagt oss, närmare 2,4 miljoner kr i böter vilket känns lite mycket för en lekpark som blev lite för populär. En lekpark som möjligen bara är en pusselbit i ett infekterat bråk som jag här skall ge min syn på.

Sedan en tid har vi en infekterad strid i Brissund där vi i den ena ringhörnan har Bullbakare 1 (B1) och även granne. I den andra ringhörnan står jag och min fru som får representera Bullbakare 2 (B2). Grannen B1 har sedan en tid lovat att se till så att Pannkaksträdet skall komma bort. Den mindre glade bagaren har även lovat att han skall se till att det inte heller blir några hus byggda till Stockholmare på vår mark. Anledningen är enligt honom att han helt enkelt inte vill ha en massa nollåttor runt sitt hus. En fastighet som han för några år sedan inhandlat för den deg som han tjänat i huvudstaden på just människor som älskar hans bullar, så som jag älskar min Monikas bullar.

Första och möjligen sista gången vi träffades så sade han, eller mer skrek om jag ska vara precis, ”Att han själv flyttat till Gotland för att slippa just Stockholmare”. Detta verkar bara gälla hemma hos honom i Brissund. För några kilometer bort i grannsocknen, driver han Visbys hippaste café dit de flesta Stockholmare som vill vara lite inne beger sig under sommarmånaderna för att sörpla kaffe latte och äta en lokalproducerad bulle. Ett mycket trevlig café dessutom, med i min smak traktens näst godaste bullar.

Anlägga lekplats i avvaktan på plan

Vi, d.v.s. Bullbakare 2, har sedan några år velat göra som de flesta andra grannar i Brissund genom att bebygga våra marker. Skillnaden är att vår tomt är ca 15-20 gånger så stor som många andras tomter och då vill vi följaktligen bygga flera hus. Tanken var att bygga 15-20 fritidshus vilket kräver en planläggning något som kostar ungefär 1/3 av vad böterna är för en illegal nöjespark uppbyggd med återvunna material kan komma att kosta. En sådan plan kan ta mer än 15 år om man har en arbetslös krånglande granne som är akademiker likt grannen till Snäcks camping. Antagligen så läser man inte så mycket juridik på bagarkurserna och därför borde planläggningen vara klar innan jag går i pension, då detta underliga datum inträffar om åtta år.

På grund av hur tiden och kostnader kan utvecklas, vill vi ha rätt att eventuellt bygga lite mer och gärna lite större då vi inte vet vad som gäller 2026. Med ovanstående löfte från Bagare 1 som nu har skaffat några allierade, kan vi antagligen se fram mot en period på ca 5-10 år innan planen blir klar. Därför byggde vi en lekplats till våra och traktens barn under tiden vilket passar bra, för om tio år så flyttar våra barn ut och då behöver vi ingen lekpark längre. Pannkaksträdet, Själsö bageri och Krusmyntagården är tre ungefär lika stora besöksmål i trakten som ger arbetstillfällen och liv till trakten – ett av dessa skall nu bort.

Då Bullbakare 2:s man (d.v.s. jag) är ganska barnslig så blev lekplatsen lite större än det var tänkt, men också med betydligt fler nöjda besökare än vi kunde drömma om. Detta fick till följd att vi var tvungna att se till att det blev lite ordning och reda plus att det krävdes både parkering, WC och servering som byggdes på hjul eller var lätt flyttbar, vilket inte borde kräva bygglov. Med detta så föddes en av Sveriges första recycling lekpark som nu ev blivit en recycling nöjespark vilket antagligen är något helt unikt. Eller återbruksnöjespark vilket kan vara ett nytt ord uppfunnet av en dyslektiker som vill ha ett svenskt ord för de nya fenomenet som byggnadsinspektören hittat på!

Från ord till handling gick det snabbt och vips var vi mitt i smeten som bullbakare brukar säga. Eventuellt förhävde jag mig när frun fyllde 50 för jag påstod att hon bakade Sveriges godaste bullar vilket eventuellt inte var sant och detta kan eventuellt retat gallfeber på en professionell bagare som bor i samma socken.

Ett stim med anmälningar

Vi fick strax efter den lilla diskussionen med B1 som jag nämnde i början, ett helt stim med anmälningar på oss! En var om svartbygge vilket möjligen kan vara sant eller också inte vilket jag skall förklara. Vi blev även anmälda till hälsovårdsnämnden som gjorde nedslag och fann att ett av kylskåpen inte hade termometer och en i personalen inte bar huvudbonad vid besöket i köket. Vi blev även anmälda till konsumentverket för att lekplatsen var farlig vilket vi upplyste om med stora skyltar kring lekplatsen för då var det fortfarande en lekplats.

Av en händelse så visste en och samma person om alla tre anmälningar och tipsade lokaltidningen som direkt sprang dennes ärenden vilket gjorde att vi fick ytterligare utrymme i media något som säkerligen hjälpte oss till succén 2017. Om vi skall tacka B1 eller inte är svårt att veta. Nu finns det 2,4 miljoner nya möjligheter att lokaltidningen kommer skriva mer om denna unika lekplats som älskas av barnfamiljer men ogillas av vissa bagare.

Lekplats eller nöjespark?

Nu har någon lyckats få tjänstemännen på Region Gotland att göra lekplatsen till en nöjespark och lekplatser kan man ev bygga utan bygglov men så klart inte en nöjespark. Så om Region Gotland får som de vill kan Gotland skryta med att man har två nöjesparker eller ev tre med Mix Ranch i Stenkyrka som antagligen också blir en nöjespark i och med detta beslut. Frågan är om de har bygglov för lekplats eller nöjespark? Förhoppningsvis bor det inte några arga stockholmare så långt från Visby och då klarar de sig troligen.

Efter påtryckningar vill regionen inte ha någon nöjespark i Brissund och om jag och Bullbakare 2 inte sopar bort varenda brödsmula efter lekparken, ursäkta nöjesparken, så skall jag betala 2,4 miljoner i böter. Eller vi skall betala då vi har lovat varandra i nöd och lust att oavsett vilken smet vi hamnar i, ska vi göra allt ihop.

Någon form av rekord måste det i alla fall vara att vi lyckats bygga en hel nöjespark utan bygglov. Detta kan inte ha hänt sedan Big Bengt Erlandsson byggde High Chaparal i Småland på 70- eller om det var 80-talet? Då fick han avslag för det fanns inget behov, sa de. Big Bengt byggde ändå sin westernstad med flera hundratusen besökare och kunde då bevisa att det fanns ett behov. Jag tror dessvärre inte att den modellen fungerar för oss. För då måste vi antagligen bevisa att familjer verkligen älskar återbruksnöjesparker och om det inte finns några sådan i världen förut så vågar man troligen inte ge tillstånd till en sådan här heller även om det ligger i tiden med både återbruk och barn som rör på sig.

Anledningen till att vi inte sökt bygglov beror helt enkelt på att man inte kan få något bygglov under arbetet med planen. Men tillfälliga lättflyttade saker på en lekplats borde vara ok att sätta upp på egen mark så länge ingen gör platsen till ett nöjesfält. Här har vi antagligen en del att diskutera med tjänstemännen över en bulle eller två.

Sista sommaren?

Nu får vi gasa ordentligt i sommar som antagligen blir sista sommaren med Pannkaksträdet i alla fall på den platsen i Brissund. I sommar räknar vi med att ha ett mästerskap där vi utser öns godaste bullar. Vi har därför bjudit in den snällaste av alla Gladiatorer, Plexus, att leda bulltestet. Den väldige Plexus som formligen älskar barn och bullar. Fast han inte äter barn och aldrig leker med bullar skall han tillsammans med en jury av barn utse en segrare.

Jag tänkte smyga in grannes bullar med hjälp av en bull-van(!) till den tävligen och så skall den norska Bullbakaren B3 från Klintehamn ev få ett wildcard. Vi är lite osäkra om vi kan kalla dessa för lokalproducerade när de kommer från en annan socken och Bullbakaren själv kommer från Norge. Dock har B3 en betydligt trevligare ton än B1 (stockholmaren) vilket gör att vi troligen kommer saluföra B3:s bullar i sommar. Om nu Bullbakare 1 skulle vinna får han representera Själsö då han har sitt bageri där och Monika bakar sina i Brissund. Därför är hon troligen ganska ohotad att ha Brissunds absolut godaste bullar. Om inte så är hennes absolut klämvänligast av alla tre.

Om vi nu har gått från lekplats till nöjesfält så är det bara att inse att Bullbakare 1 har vunnit första ronden. Vi är inte golvade och skall göra denna sommar minnesvärd. Ni är några tusen som kommer att kunna berätta för era barn att ni var på det som troligen är världens första återvunna nöjesfält med bland annat ett av världen största gotländska lekträd som är sex meter i omkrets och som var ett av öns absolut största träd som just nu har ett extra liv med uppgift att roa barn. Hur byggnadsnämnden skall bedöma nedfallna träd som flyttats och göra dessa till svartbyggen kan bli rätt intressant! Inte minst för alla som har en sur granne. Det kan bli ett spännande prejudikat som kan skapa en hel del jobb för den som befinner sig mitt i smeten av bygglovsärenden.

Grannar för och emot

Bullkriget i Brissund har blivit en vattendelare där vissa grannar gillar det vi gör och vägrar att skriva på någon protestlista, medan andra är mer missnöjda och gladeligen skriver på listan mot byggnation av stugor, för man vill inte ha mer folk som bor i området. De verkar inte ha tänkt på att det blir betydligt fler med pannkaksträdet. Ibland hjälper det alltså inte med andra bullar, för det blir fel i alla fall och då riskerar det att bli pannkaka av allt.

Tyvärr är det bara B1 som jag pratat med av de grannar som är emot, medan de som är för ofta har hört av sig till mig. I grunden vet jag inte om B1 är emot Stockholmare eller om han inte vill ha en ny konkurrent så nära. Hur som helst så har detta påverkat grannsämjan negativt vilket är trist.

Lite intressant är det att jag har en hel del mark som gränsar till Bullbakare 1 och som borde exploateras på något sätt. Någon som har en idé om vad jag skulle kunna utnyttja den marken till???

Med fåröblod i ådrorna så vill man inte förlora två gånger och vi glömmer inte en oförrätt så lätt. Vi är många som inte har kommit över vad dansken gjorde 1361 och då har det i alla fall gått 657 år sedan dess.

Lärdomar

Vad kan man lära av detta?

1. Två bråkande bullbakare innebär alltid färre sålda lokalproducerade bullar.

2. Att man antagligen för länge sedan kunnat lösa detta med en fikakorg, neutrala bullar och lite snack på både stockholmska och gotländska.

3. Att B1:s löfte snart är infriat och pannkaksträdet flyttas.

4. Att mer än 12 000 människor älskade idén med lekplatsen. För att ge en rättvis bild bör påpekas att vi även haft en handfull missnöjda gäster och några fler missnöjda grannar.

Låt inte historien upprepa sig!

Jag har tyvärr varit med med om att behöva riva en fantastisk affärsrörelse förut. Den gången var det på Snäcks camping. Även den gången på grund av en granne från Stockholm som tack vare Region Gotlands misstag (som ingen ville erkänna) orsakade att vi förlorade vår verksamhet vilket kostade oss flera miljoner kronor. Gotland tappade ca 50.000 kommersiella gästnätter till ett värde om minst 40 miljoner per år. (Detta är nästan 10% av alla kommersiella gästnätter och vi är nu inne på fjärde året med detta tapp av 50.000 gästnätter).

Trots detta så var det nästan ingen som reagerade eller agerade på det so skedde. Däremot fanns det ett antal som var väldigt skadeglada. Risken är att historien upprepas vilket är allvarligt för öns utveckling och förtroende. Detta oroar mig och gör mig mer nerstämd än att behöva flytta pannkaksträdet. Vi behöver alla kreativa krafter och dessa får inte motverkas av myndigheter och media om vi skall kunna leverera varor och tjänster som sticker ut där en och annan har potential att bli till världsklass.

Sådana här historier skapar inga vinnare bara ännu fler rädda människor. Vi borde vara bäst i landet på att få företagare att växa genom att vi är goda förebilder för varandra och att myndigheter ser företagare som viktiga kuggar som vi skall luta oss mot när ön skall utvecklas.

Pigge & Monika (B2)