Otålig dyslektiker med snö på hjärnan

Det har aldrig blivit av att jag presenterat mig här på bloggen. Däremot har jag presenterat mig i en krönika jag skrev för Gotlands Annonsblad – här följer en omarbetad version av den texten:

Vem är Pigge? Jag var en av de sistfödda sudergutarna på Burgsviks BB, 2 månader efter julafton 1960. Jag är döpt till Stig Lars Gustav Werkelin i Öja kyrka. Pappa och mamma var lärare i Burgsvik. Vi bodde i byns enda parhus med rektor Bergqvist i den andra delen. Vid sex års ålder fick jag mitt smeknamn Pigge efter namnet på min ishockeyklubba. I skolan var jag aldrig något ljus och kom aldrig över 3 i medelbetyg. Gymnastik var favoritämnet men min enda 5:a under 11 års hårt studerande var i barnkunskap.

Jag är lat, envis, barnslig och letar alltid efter genvägar. Jag är målinriktad och otålig och vill att saker skall ske omgående eller helst igår. Jag är mycket tacksam och stolt över min dyslexi. Utan den skulle jag kanske blivit matros på någon båt som trafikerade världshaven, vilket var min dröm, men dyslexin krånglade till det och ledde mig in på andra vägar. Tack vare dyslexin är jag orädd att göra fel och van att tänka långt utanför ramarna. Jag drivs av glädjen att lyckas. Finns det inte massor av kulfaktor tröttnar jag snabbt. Det triggar mig alltid lite extra om det finns olyckskorpar som kraxar att det inte går. Jag är evigt tacksam för dessa, annars hade flera projekt aldrig kommit i mål.

Jag är med som ägare i ca 30 bolag med ansvar för ca 300 personers sysselsättning vilket känns både ansvarsfullt och inspirerande. Jag gillar att jobba den första tiden i uppförsbacke, sedan lämnar jag gärna över till någon annan. Jag har alltid lyckats omge mig med duktiga medarbetare och har en optimistisk syn på människor. De flesta som får ansvar växer direkt med uppgiften och klarar mer än de trodde. När det är tillåtet att misslyckas är det lättare att lyckas, därför har min arbetsplats en tillåtande felmarginal på 20%.

Jag har väldigt bra förhållande till mina syskon och föräldrar. Min egen familj har utvecklats lite kringelkrokigt, liksom mycket annat i mitt liv. Idag är jag en stolt sexbarnspappa till två killar i himlen, två små tjejer som gör livet kul varje dag och två bonustonåringar som ger livet lite extra krydda och har en fru som betyder mest av allt. Jag har som mål att jobba fyradagarsvecka. Tyvärr fungerar detta inte ännu men ambitionen finns.

Ett projekt jag driver är att få till en pulkabacke med konstsnö som borde kunna vara öppen 4-5 månader om året utan avgifter. Och så har jag ett väldigt segt projekt där jag försöker påverka rederiet att ha sängplatser under överresan – det har nu tagit snart fem år. Vi får se vilket som kommer i mål först?