Ja eller nej till statliga båtar?

Kartelliknade beteende

Nu har upphandlingen gått in i en ny fas som ingen riktigt räknat med från början. Tanken var att staten skulle göra en upphandling likt de tidigare upphandlingarna då staten sammanställt ett regelverk som anbudsgivare räknat på och sedan skulle bästa pris och produkt vinna. Rederinäringen har sedan länge bestämt att endast skicka in en tävlande. Marknaden är uppdelad och ingen av dagens stora redare skulle drömma om att lämna ett seriöst bud på Gotlandstrafiken som ”tillhör” Erik D Nilsson. Tack vare detta förfarande har hela näringen utom Gotlandsbolaget uteslutit sig själva från en klassisk upphandling. Hela beteendet är likt en olagligt kartell. Bristen på konkurrens har gjort att rederinäringen mår bra men öar som Gotland får svårare att utvecklas och får då betala dyrt för detta.

Grus i maskineriet

Nu har infrastrukturministern tröttnat på detta spel och skickar in statligt ägda båtar i debatten vilket skapar grus i maskineriet för dagens rederi som anser att Gotlandslinjen är deras linje. Genom olika monopol har de tänkt sig att behålla linjen framöver trots statliga upphandlingar. Till exempel har de köpte ut alla tidigare delägare ur öns viktiga bokningsystem och kan därigenom vägra andra rederier att sälja sina produkter via detta system. De har rederiets bästa för ögonen vilket inte skulle vara ett dugg konstigt om inte rederiets talespersoner ofta lyft just detta att de jobbar för öns bästa. Detta visar sig idag ha varit tomma löften som så många andra. Kanske inte så konstigt när det handlar om att vinna eller förlora en miljard kronor?

Nya isbrytare

Gotlandstrafiken kräver specialbyggda isklassade fartyg med lite större motorer och stålskrov som i slutändan blir dyra att driva. Som exempel skulle ett grekiskt rederi behöva bygga isbrytande båtar som med största sannolikhet skulle bli betydligt dyrare i drift på hemmamarknaden. Båtarna blir så dyra i drift att de inte kan bli konkurrenskraftiga. Därför måste den redare som bygger sådana båtar troligen skriva av nästan hela kapitalkostnaden för att våga lämna anbud. Tioåriga avtal är allt för korta och tiden borde förlängas till 20 år. Enligt upphandlingsreglerna är detta bara tillåtet om vi får statliga båtar och därför anser jag att staten borde äga båtarna. Driften kan sen läggas ut på 6–8 års avtal och det kunde bli ett bolag likt dagens Destination Gotland som fick ansvara för driften av båtar m.m. Det skulle inte bli någon större skillnad mot idag förutom att Gotlandsbolaget skulle byta position med staten som ägare av båtarna.

Bygg om hamnar för 3 x 75 miljoner vart tionde år

Med statliga båtar i 20 år så skulle inte heller hamnarna behöva byggas om vilket bara i Visby kostat ca 75 miljoner när det kommer nya båtar. Det är tre hamnar och i slutändan blir det alltid passageraren som får betala för detta. Skall vi ha ner priset måste kostnaderna hållas nere och då är statligt ägda båtar en av de viktigaste pusselbitarna för framtida trafik. Med denna lösning skulle trafiken spara mer än 150 miljoner per år vilka skulle kunna användas för att sänka prislappen och förbättra produkten.

Ett spel om miljardbelopp

Statligt tonnage är en självskriven lösning som nu motarbetas via en mycket stor lobbying- och PR-apparat. Anledning är som vanligt pengar. Det belopp som vi vill sänka priserna med skulle annars tillfalla ett rederi som tidigare tjänat stora pengar på trafiken och konsekvent vägrat redovisa några siffror. Eftersom det handlar om miljardbelopp så satsar rederiet idag stora summor på att vinna denna upphandling och få den dit man vill genom de bästa konsulterna i branschen. Det kommer nu utspel från de mest konstiga håll vilket hänger ihop med starka påtryckningar så klart.

Märkliga utspel

Gotlandsupproret kräver att staten förlänger avtalet med Destination Gotland/Gotlandsbolaget under två till fyra år vilket blir en plusaffär på 1/2–1 miljard kronor för rederiet under den tiden. Vad rederiet ger i retur är det ingen som vill uppge inte heller vad det skulle kosta i extra bränsle? Vi har gjort beräkningar på Destination Gotlands båtar jämfört med ”Gotlandstrafiken – Plan B” som omfattar nya moderna färjor vilka skulle ge en halvering i bränsle och därmed en besparing för 2017 med ca 200 miljoner kr. För att denna ekvation skall kunna gå ihop så borde upproret därför ha fått ett löfte om minst 200 miljoner i rabatt annars blir det ingen vinst. När tystnad råder är det inte svårt att få för sig att parterna har satt sig i samma båt så som Gotlands Allehanda skrev. Jag har efterlyst en beräkning som kan ge oss som skrev på upproret en förklaring till varför vi nu skall ha en förlängning av avtalet. Vad finns det för underlag att kunna kräva denna förlängning?

Kyrkan håller på att ge uppmärksamhet åt debatten på sitt sätt och riktigt vad det skall leda till förstår jag inte. Rederiet har genom åren satt in pengar i kyrkan och om detta hänger ihop har jag ingen aning om.

Anders Björck kom med en konstig debattartikel om Gotland i lördags. Han har aldrig tidigare brytt sig om ön och detta utspel kändes lite spännande. Anders bidrog till att skapa ett Stockholmsspöke av idén om statliga båtar. Vi har idag en Stockholmsfamilj som äger och styr dagens rederi så det skulle inte direkt bli någon skillnad om staten ägde båtarna. Jag får en misstanke om att han har en koppling till dagens rederi för de är de enda som skulle vinna på förre talmannens förslag, under förutsättning att de vinner upphandlingen. Att vinna upphandlingen för Destination Gotland med båtar ägda av staten eller Gotlandsbolaget skulle säkerligen handla om en skillnad på minst 1 000 000 000 kr (en miljard kr). Stora pengar som gör att vi kommer höra mer från olika parter som skall lobba för dagens rederi.

Flytta fokus på debatten

Det lobbas på alla plan vilket innebär att de flesta politiker blir uppvaktade, förhandlare får argument likt Anders Björcks som kan verka helt horribla. Journalister kommer att matas med information om varför Gotland inte skall ha statliga båtar. Morgonsoffan kommer snart att få besök av någon representant som skall sälja in rederiets idéer om förlängningar eller varför ön inte bör ha statliga färjor. Jag väntar bara på att någon partiledare skall ställa sig på barrikaderna för att jobba för rederiets bästa och försöka flytta fokus i debatten. Trovärdigheten faller som höst-Lööv och debatten blir tyvärr mer och mer infekterad. Den som har mest att vinna på en infekterad debatt är dagens rederi som då med automatik skulle få samtal om förlängning av dagens avtal.

Ekonomiskt ser det ut på följande sätt:

Samtliga fyra färjor med G i skorstenen går inte att få in i något trafiksystem 2017 vilket rederiet är väl medvetna om. Att en få ut ett av fartygen är svårt då de inte är bränsleeffektiva. Så det är möjligt att båtarna skulle bli upplagda en längre tid eller så skulle de kräva väldigt stora investeringar för att kunna byggas om. Vid en eventuell ombyggnation är det troligen bara två som det skulle gå att få ekonomi på. Om vi i stället skulle få till en förlängning så skulle det generera mellan 100–250 miljoner extra till rederiet för varje år. Av de anledningarna skall vi så klart ha en ordentlig förhandling innan vi ställer oss bakom någon som helst upphandling.

Skillnaden mellan statliga och egenägda båtar skulle bli närmare 1,5 miljarder för tiden 2017–2027. Med dessa belopp är det klart att rederiet kopplat på de bästa PR-människorna man kan tänka sig, då det handlar om en jätteaffär som eventuellt håller på att rinna dem ur händerna.

Dagens rederi kan också bli vinnare på statliga båtar

Statligt upphandlade båtar innebär att Gotlandsbolaget skulle kunna bli de som byggde båtarna och sålde till staten och det skulle även kunna innebär att Destination Gotland skulle kunna drifta båtarna under nästa period. Gotlandsbolaget skulle inte hamna utanför trafiken men däremot konkurrensutsättas. I detta fall kan man vinna med bästa produkt i stället för att hindra andra från att delta i tävlingen. Det känns som ett betydligt smakligare sätt och borde passa den som gillar fair play. Detta skulle även säkra jobben långsiktigt för alla på Destination Gotland vilket skulle vara trygghet för personalstyrkan.

Straffspark för Erik D

Nu kommer det att bli ett par veckor med mängder av olika inlägg och påståenden kring trafiken. För öns trovärdighet och framtid hoppas jag verkligen att man kommer fram till en lösning som vi inom näringen kan tro på då det behövs massor av bra energi för att få fart på hjulen på ön. Skulle upphandlingen haverera så har våra egna politiker stort ansvar i detta. Börjar de svaja i sina beslut så havererar upphandlingen och Gotlandsbolaget blir vinnare som bara har att sätta sig ner och förhandla med staten om en förlängning. Det är ett straffsparksläge för Erik D Nilsson som troligen gör sin sista match som förhandlare. Egentligen borde man unna en sådan duktig människa den avslutningen. Erik är inte Erik om vi inte hamnar i ett sådant läge till slut i alla fall. Det finns allt för många där ute som inte förstår hela spelet och som kommer att sitta utan skjortan när kungen har förhandlat klart.

Våra gotländska politiker bär ansvaret

För min del hoppas jag verkligen att alla är införstådda med tidslinjen. Det innebär att man måste göra tre upphandlingar samtidigt:

enligt de klassiska sättet,
statliga fartyg,
enbart drift av statliga båtar.

Gör man inte detta så riskerar hela upphandlingen att ramla ur tidsfönstret än en gång. Innan januari 2014 måste vi veta vem som gör vad annars är det för sent. Det är våra gotländska politiker/förhandlare som måste vara övertydliga med att köra alla spåren samtidigt.

Jag ser med spänning fram emot de kommande veckorna och vad som hända ska. Om alla jobbar för Gotlands bästa så blir det här enkelt. Om inte så kan det bli en stor katastrof.