Frukost med tårar

Jag äter en lång lördagsfrukost och läser Gotlands Tidningar samtidigt som barnen bakar tårta med mamma Monika. En idyllisk tillvaro ute i Brissund. Utanför fönstret simmar ett gäng svanar och på TV:n  är det slalomtävlingar. Jag börjar läsa Magnus Ihreskogs reportage om Johan Bengtsson som förlorade sin dotter i en 4-hjulingsolycka för tio år sedan. Hur familjen påverkats och hur de agerat. Jag känner en tår komma och hur det börjar staka sig i halsen. När jag läst klar tittar jag på barnen och säger till Monika att jag förstår inte hur man klarar något sådant. Hon tittar tillbaka och kommenterar ungefär med, ”eller hur?”. Jag förstår henne och andra som på något sätt vill mena att jag gått igenom något mycket värre därför jag har mist två barn och en fru. Många sätter likhetstecken i antal döda eller i åldrar som om det skulle vara lättare att mista en fru än ett barn.

Det är ingen tävling och det finns inga regler utan var och en går igenom sin olycka på sitt vis. Sorgen är på samma sätt något där var och en gör på sitt sätt och allt är tillåtet. Tyvärr finns det människor som aldrig gått igenom något som ändå har synpunkter på hur man skall göra. De skulle aldrig komma på tanken att lära folk att köra bil om de inget visste om det, men kring döden finns det massor av konstiga beteenden.

Hur pratar man med medmänniskor? 

Jag fick en fråga från Monikas kompis som har en norsk kompis där en son nyligen dog. Hon frågade mig hur hon skulle bete sig mot vännen. En ganska vanlig fråga tyvärr och svaret är enkelt: Var vanlig mot henne prata om det som hänt och fråga om det du vill. Var inte rädd för tårar för de kommer i alla fall. Det är nästan alltid bra att få prata av sig och skulle det inte funka kommer hon att säga ifrån. Att göra tvärt om och låtsas som inget hänt och påstå att man förstår är bara skit.

Skilda tragedivärldar

Med lite efter tanke så fick jag en mycket enklare resa än familjen Bengtsson. Jag blev helt själv och kunde börja om utan att behöva ta ansvar för någon familjemedlem. I en familj som Johans befinner sig hela tiden olika personer i olika lägen när det gäller sorgen. Jag och Johan vet att våra situationer är i två helt skilda världsdelar medan andra som aldrig varit drabbade placerar oss som närmsta grannar.

Gotlands Tidningar EN BRA FÖREBILD

Tyvärr ägnar media allt för lite tid åt döden vilket gör att de flesta av oss väljer att ducka för just döden. Magnus och Gotlands Tidningar har valt att skriva om det några gånger och det är ett klart plus för GT och deras utmärkta journalist. Jag gissar att Magnus har något tungt i bagaget som gör att han intresserar sig för detta och vågar utmana. Tack för det GT och Ihreskog!

Jag var inbjuden av TV4 för att prata om det som hände under Tsunamin i samband med morgonsoffans jubileumssändningar i höstas. Flyg och förstklassigt boende för att prata i 3–4 minuter kändes meningslöst. När jag sedan såg på resten av programmet så ägnade man 10–15 minuter åt något humorprogram som skall ha premiär. Det är viktig med humor och att skratta men människor behöver också snacka död för att kunna förstå och glädjas åt livet.

Reportrar, producenter och chefredaktörer är människor och det är just människor som är väldigt rädda för att diskutera döden. Rädda människor gör konstiga saker och i just detta ämne så duckar väldigt många. Jag är ute och inspirerar genom föredrag kring min entreprenöriella resa och brukar blanda friskt med död och kärlek. Jag brukar alltid uppmana åhörarna att göra klart med sina respektive att den som överlever den andra skall fortsätta och leva ett riktigt liv som det är okej att dela med en ny partner. VIKTIGT ATT GE OK TILL VARANDRA!

Fel namn på barnen

Det är mycket liv i Towe och Wilda som idag skall på två kalas och de har sett fram emot detta hela veckan. När de i tisdags insjuknade var det sorg men igår var båda säkra på att de skulle vara friska idag. Jag fick en kommentar av kompisarna från Burgsvik om att vi satt fel namn på barnen. Towe är den vildaste och Wilda vägra borsta håret så det är hur tovigt som helst och hon liknar mest ett troll. I morse kom Towe upp i sängen och skulle busa vilket jag gillar. Vi brottas och kittlas så hon tjuter av skratt. Här kan man snacka om att skapa energi. De är i dessa situationer som man vill ha krumelurpiller och stoppa i barnen. Lite själviskt tänkt men barnskratt är så befriande och energigivande så de får gärna vara kvar i denna ålder länge.

Gotland på riktigt

Lördagskvällen började hemma med olika vänner som kom på besök sedan fortsatte vi på La Masia på Donners hotell. Stans enda och absolut bästa tapasställe. Vi hade inga planer för kvällen, men blev inbjudna till Wisby Strand där det var dansbandsweekend. Det var en positiv överraskning att hamna bland nästan 1000 dansanta gotlänningar. Det var på något sätt Gotland på riktigt. Här mötte vi gotlänningar från hela ön som jag inte mött på många år. Det kändes så där genomlyckat och folk trivdes. Detta är Gotlands absolut största dansgolv och det visar på vilket fantastiskt bygge Wisby Strand blev till slut. Jag var länge en motståndare till Kongresshallen för jag ville ha en multiarena. Men när det väl var beslutat så har det varit full stöttning från min sida. Allt måste få diskuteras men när det väl är beslutat så är det bara att ställa sig bakom.

Allt är orättvist eller allt är möjligt i Sverige, det är bara en fråga vad man vill

Jag tog en promenad vid havet och fick uppleva magiska ögonblick. Sol, storm, kyla och ett hav som ryter. Vågorna bröt rätt långt ut och vinden piskade på vattnet så att det blåste saltvatten in över land. Det är vid dessa tillfällen som våra fönster blir väldigt saltstänkta och kräver extra tvätt när vi inte riktigt ser ut längre.

Massor av fåglar tar skydd i den lilla lagun som jag lät bygga för några år sedan. Jag tror att det låg närmare trehundra fåglar där som sökte skydd för det stormande havet. Det var gravänder, två svanar och några andra sjöfåglar. Gravänder känner jag igen jag bara för att Wilda har en av mormors böcker som hon visade mig. Det är viktigt att barnen får umgås över generationsgränserna för vi har olika lärdom att förmedla (tack mormor och morfar).

Vi har en fantastisk natur in på knuten och vi får hoppas att den inte skall drivas som en rättvisefråga från resten av Sverige som också vill ha lika fint. Allt är orättvist i så fall – vi har klimat, natur, miljö som vår fördel och båtpriser som en nackdel. Så ser det ut i de flesta kommuner i landet där man har för och nackdelar. De flesta jobbar dock med att stärka upp sina negativa sidor för att öka attraktiviteten. De flesta har betydligt sämre förutsättningar än vad vi har på ön. Bara vi jobbade lite mer ihop så skulle de bli stora förändringar. Jag tror att det aldrig blir absolut rättvist någonstans samtidigt som jag gladeligen njuter av fördelarna som vi har utan att skämmas en sekund. Det är väldigt få förunnat att ha detta skådespel in på knuten som vi har här på ön.

Isen är nu som bäst i ruinen 

Dammen har nu väldigt fin is och det känns tyvärr som om våren är på gång då isen släppt i kanterna och håller på att dra sig tillbaka. Typiskt när isen är som bäst. Vi får satsa på nästa skridskosäsong i ruinen för barnen. Då får vi konkurrens av konstisen i ruinen på Stora Torget. Riktigt bra projekt som måste vara en förebild på Gotland som visar när samarbete fungerar som bäst över de naturliga gränserna. När man vågar blanda friskt mellan kön, kulturer, religioner m.m. så blir det som mest spännande.

I morgon blir det en halvdag med hela båtgänget vilket blir spännande. Ev en av mina bästa dagar i livet. Om man siktar på stjärnorna så kan man eventuellt landa mjukt i molnen.