Turerna kring Snäck Camping

Bakgrund

För ca 12 år sedan träffades vårt bolag Snäck camping och dåvarande Gotlands kommun med dess ledning Per Lindskog, kommunchefen Bosse Dahllöf, kommunalrådet Jan Lundgren och chefen på byggnadsnämnden Bosse Björkman. Då var det kommunjuristen juristen Jan Olsson som skrev avtalet och han var väl insatt i ärendet redan då.  Diskussionen gällde Snäcks camping och den dåliga standard som anläggningen höll. Vi var då inne på att det skulle byggas hus på anläggningen för turism och studenter. Anläggningen skulle uppgraderas för att klara 4 stjärnor och ha blå flagg-standard på stranden m.m.

Till detta krävdes en investering på över 100 miljoner. Om vårt bolag gjorde detta skulle vi få en fördelaktig långsiktig hyra/tomträtt. Kommunen skulle ta fram en plan och vi skulle få en tomträtt som gick att belåna inom två år.

Från sämst till bäst i klassen

Turerna har sedan varit många och krångliga där löften brutits, fel begåtts och överklaganden har haglat från en granne som aldrig varit på plats. Vi som entreprenörer har fått klä skott för många av dessa fel och vår VD har tagit väldigt illa vid sig av detta. Han och hans personalstab skapade en mycket bra anläggning på 10 år. När vi 2002 tog över var den så dålig att den inte ens kunde bedömas enligt den femgradiga skala som campingar bedöms efter. 2012 belönades anläggningen med campingnäringens prestigepris vilket visar på vilket bra arbete som gjorts på anläggningen trots motstånd.

Finansieringsproblem

För att kunna få ett banklån måste vi ha en tomträtt. Från start fick vi information om att det skulle vara omöjligt att få en tomträtt innan planen är klar. När planen drog ut på tiden började jag och Anders Lindholm att jobba för en försäljning av marken, vilket politikerna stoppade efter drygt tre års förhandlande.

Allt blev dyrare än vad det var tänkt vilket inte är ovanligt, men vi har på olika sätt lyckats klara våra lån på anläggningen genom leasing och interna lån i de olika systerbolag som jag och delägaren haft. Detta har blivit mer och mer ohållbart men varje år har vi fått löfte om att planen blir klar till sommaren och då kommer tomträtten.  Tack vare närstående som ställt upp med handlån har vi klarat ekonomin. När vi nu fem i tolv blir erbjudna en tomträtt för att regionen hamnat i ett obekvämt läge så känns det väldigt konstigt. Om detta gjorts från början skulle vi inte ha haft några problem idag.

Olika syn på hur man följer avtal

När kompanjonen våren 2013 tröttnade och valde att sälja blev läget akut och finansieringen måste ordnas. Då vi fortfarande inte fått någon fastighet som gick att belåna, valde vi att göra tvärtom. Vi sade upp avtalet och hänvisade till kontraktet som säger att regionen skall lösa in det som är investerat och samtidigt erbjöd vi oss att hyra anläggningen 2014 för ca 2,5 miljoner.

Då vägrade regionen att följa avtalet och hänvisade till olika juridiska formuleringar som att vi inte själva står med hela finansieringen eller att villavagnarna går att flytta m.m. I november 2012 träffades vi för att vi komma överens om hur en inlösen skulle värderas. Sedan hösten 2013 har vi tagit fram en totalekonomi på hela anläggningen men inte fått någon officiell återkoppling.

Juristen, som är den enda som uttalat sig, menar att vi får skylla oss själva som investerat i anläggningen och tycker att regionen kan tänka sig att lösa inventarier för 3-4 miljoner, men har inte angett vilka inventarier det skulle gälla eller om det är regionens bud. Regionens uttalande genom juristen känns inte bra eller är speciellt förtroendeingivande med tanke på hur turerna hittills gått.

Uppsägning i god tid

Avtalet sades upp innan sommaren 2013 för att regionen skulle hinna få in en ny arrendator i god tid inför sommaren 2014. Vi har om och om igen ställt frågan om vad de vill behålla på anläggningen och alltid fått ett svar som bygger på att de förväntar sig att vi skall driva anläggningen vidare. Vi ville jobba på två spår (att vara kvar eller att lämna) medan regionen bara ville jobba på ett spår. Det bestämdes att om vi inte var i mål till den 28 november så skulle vi påbörja en stämning, vilket vi gjort.

En region med många viljor

En dag efter utsatt tid fick vi ett slutbud från Region Gotland som var sämre än det vi sade upp och som inte kunde garantera att vi fick ha kvar villavagnarna framöver. Det kom sedan motstridiga uppgifter från politikerna om vem som egentligen bestämmer i ärendet, vilket gör att de inte vet vad som verkligen kommer ske i framtiden med planen. Slutligen har Region Gotland snabbt jobbat fram en ny plan under hösten 2013 som inte passar vår idé om hur man driver camping.  Enligt förhandlarna var det den planen som vi skulle förhålla oss till, men den planen kan vi inte tro på och då går det inte längre att genomföra vår affärsidé. I torsdags fick vi besked om att även den planen skall göras om. Det är nu väldigt osäkert vad som gäller framöver.

Våra krav byggde på grundavtalet

Vi har sagt att vi kan vara kvar om det ursprungliga avtalet gäller och om vi får en tomträtt som stämmer med det ursprungliga avtalet. Det har våra kontakter i regionen inte mandat att förhandla om och därför blev vi tvungna att sälja villavagnarna för att få ekonomin i balans.

Nu är villavagnarna sålda och vi undrar om regionen vill att vi även säljer stugorna, vilket vi diskuterat. Enligt kommunjuristen är de lätt flyttbara och skall flyttas då hans mål är att regionen skall lösa in ett så lågt belopp som möjligt och inte en så fungerande anläggning som möjligt. Vad som ligger bakom denna idé har jag inte förstått.

Ekonomiskt vansinne

Vi har investerat nästan 60 miljoner kronor på anläggningen och det har gjorts väldigt billigt – motsvarande investeringar troligen skulle troligen ha kostat regionen närmare 100 miljoner om det skett med kommunal upphandling.

Investeringen är nedskriven till ca 29,7 miljoner enligt det kontrakt som vi har med Region Gotland. Då regionen inte vill ha kvar villavagnarna så har jag haft en option att sälja in den till ett bolag som jag själv är delägare i och som haft tisdagen den 4 februari som dead line.  Detta datum har jag  hänvisat till i våra förhandlingar. Om vi tar bort villavagnarna, vilket  verkligen är ekonomiskt vansinne för anläggningen, kvarstår värden för ca 13,5 miljoner på området. Tar vi även bort stugorna blir kravet ca en miljon lägre. Återstående ca 12,5 miljoner är för investeringar i pool, restaurang, affär, servicebyggnad, vatten, avlopp, el, vägar, parkeringar, maskiner, reception, 90 campingtomter m.m. Troligen finns det ytterligare investeringar som gjorts av egen personal som tillkommer när detta går in i ett skarpt läge.

Regionen har inte investerat en krona i Snäck på 25 år vilket ger en bild av regionens intresse för campingnäringen.

Slutbud från regionen

Vi har nu fått ett slutbud från regionen som skulle sätta oss i en ännu sämre sits än den vi sitter i idag och då måste vi tacka nej. Det innebär att vi nu måste skiljas åt och där hoppas vi att det går snabbt och smärtfritt så att gäster och varumärket Snäck slipper fara illa. Alla parter blir förlorare om detta skall dras rättsligt. En sådan process skulle dra ut på tiden så att två eventuellt tre säsonger skulle försvinna vilket kommer att innebära massor av förfall och förstörelse på anläggningen samt av dess varumärke. Alternativt kommer vi överens snabbt och då kan anläggningen lämnas över  till en annan ansvarig omgående och vara igång till sommaren.

Två stora fel har begåtts av regionen

Med facit i hand har det från början funnits en bra ambition från alla parter. Två fel har begåtts och utan dem skulle Snäck fortsatt vara en förstklassig anläggning.

1. Det första felet var att regionen missade att genomföra en utställning av planen, vilket sedan gjorde att grannen kunde överklaga och få hela planen ogiltig efter ca 10 år.
2. Nummer två var att regionen inte gav oss en tomträtt direkt så att vi kunde belåna våra investeringar. Vad jag förstår så kan de det nu, vilket jag tolkar som att de faktiskt kunde ha gjort det redan från början och därmed besparat oss en massa onödiga problem och kostnader.

Ett stort misslyckade för alla och inte minst för mig

Detta är ett av mina största misslyckanden vilket beror på att vi trott på löften. Det har absolut lärt oss något också. Jag är i alla fall stolt över att vi gjort vad vi lovat och lite till. Tyvärr kan vi inte ha kvar den fungerande anläggning vi byggt upp, för enligt den planen som kom fram i december kommer det inte längre att finnas möjlighet att bedriva kvalitativ camping på Snäck – så vitt vi med vår mångåriga erfarenhet som entreprenörer i besöksnäringen kan bedöma. Nu hoppas jag på en snabb lösning så att vi kan gå vidare och regionen kan fortsätta med driften av Snäck enligt de förutsättningar som de själva skapar. Ytterligare bråk skulle vara förödande för gäster, anläggningen, regionen och mig personligen.

Under Snäcks rekordår hade anläggningen ca 65 000 gästnätter under sommaren vilket är mer än vad Clarion Hotel Visby och Strand Hotell tillsammans har haft på årsbasis. Anläggningen har haft ca 50–60 stycken säsongsarbetare och 4 åretrunt-anställda. Snäck är Visby stads största anläggning med 660 bäddar totalt.  Jag hoppas allt detta arbete, alla goda intentioner, allt engagemang och all entusiasm inte har varit förgäves utan att alla inblandade lärt sig något.

Framtiden på Snäck

Min syn på framtiden är att regionen borde ta in någon som driver anläggningen 1–3 år eller tills planen vinner laga kraft. Sen är det viktigt att de är överens inom politiken med tydlig majoritet för vad de vill. Just nu är det minst tre olika tydliga viljor och då blir det svårt att driva anläggningen. När det är klart kan de ta in någon som är kapitalstark och ge denne möjlighet att tjäna pengar på anläggningen.

Jag kan campingbranschen och tillhör en av få i Sverige som fått campingnäringens prestigepris två gånger. Jag har varit med och investerat över 550 miljoner på öns campingar under en tioårsperiod. Jag vill därför påstå att jag vet vad jag pratar om.

Camping är en svår bransch på ön. Nästan ingen camping lyckats tjäna pengar på grund av de korta säsongerna och dyra färjor som skrämt bort den traditionella lågpristurismen. Snäck har ett fantastiskt läge och har under de år vi arrenderat anläggningen varit en mycket uppskattad boendeanläggning bland gästerna. Tyvärr är den inte lika uppskattad bland alla  de gotländska politikerna.

Så som jag fått den nya planen beskriven för mig, kommer Snäck camping att kosta regionen mellan 0,5–1 miljon per år att genomföra, vilket alla skattebetalare kommer att få vara med och betala på.

Nya utmaningar nya möjligheter

Nu står vi inför nya utmaningar och nya möjligheter. Det går inte att gråta över spilld mjölk och vi har tagit risker vilket ingår i rollen som företagare. Det känns skönt att vårt beslut är fattat och att vi jobbar framåt.

Nu kan jag bara önska Region Gotland lycka till med Visbys bästa läge och en av Sveriges bästa campinganläggningar.

Jag har tänkt visa upp några villavagnar på lördag och framför allt vara på plats och svara på frågor kring turerna på Snäck. Du hittar mig i de nedre villa vagnarna mellan kl 10–13 på lördag. Jag hoppas att få se några politiker så att vi kan snacka mer om den framtida turistindustrin som har alla möjligheter att utvecklas på ön bara vi är överens.

Välkommen!
Pigge Werkelin

Nedan följer några före och efter-bilder från 2006 som visar hur standarden var före och efter vi började rusta upp campingen.