Thailand, Gotland och Drömmar
Tre år i Thailand
Jag tror att jag var 19 år första gången vi var i Thailand och om det stämmer så borde det varit 1980. Det blev en form av kärlek vid första ögonkastet och från det året byttes Spanien ut mot Thailand. Jag har säkert varit här närmare 40 gånger och om det har varit ett snitt på 30 dagar per gång, så blir det totalt lite mer än tre års vistelse i detta sköna land. Trots detta så kan jag bara några ord Thai och min sjuåring kan betydligt fler ord än vad jag kan. Jag har inget att skylla på då detta beror på slöhet och ointresse för att lära mig fler språk.
Ryssen har anlänt!
Jag har sett hur landet har utvecklats och hur det inte har utvecklats under den här tiden. Under de senaste 15 åren har vi hängt mycket kring Kata på Phuket-halvön. Den här delen hade sin topp för några år sedan som besöksmål. Det hände något när Putin öppnade upp för ryssarna att åka till Phuket för 6–8 år sedan. Det var populärt och ryssarna blev snabbt i majoritet vilket inte känns bra. Många ryssar är orutinerade som besökare, har dåliga språkkunskaper och ett ganska arrogant uppträdande. Något som påverkat en väldigt mysig stämning bland värdlandets invånare till att bli mindre mysig. Priserna har skjutit i höjden och trafiken har blivit helt galen. När det tidigare tog 45 minuter till flygplatsen tar det idag nästan 3 gånger så lång tid. Slutligen finns det nästa bara officiella stränder där militären bestämt att inga solstolar får hyras ut.
Vinnare och förlorare i Thailand
Allt detta har sammanlagt inneburit ett stort tapp för områdena Kata och Caron m.fl. Vi ser i år något som jag uppskattar till nästan en halvering av hur många turister det var för 2–3 år sedan. Däremot verkar det som om Khao Lak klarar sig bättre. Färre Ryssar, något lägre priser och de flesta stränderna har solstolar då de är privata, men öppna för alla. Stränderna är härligare och det är väldigt mycket vackrare här, där var och en kan hitta sin egen strand om man vill.
Rör inte min solstol!
Det här med solstolar är viktigare än man kan tro för mänskligheten. I alla fall för väldigt många västerlänningar. Semester och solstolar är nästan synonymer för många. Att inte få sin solstol på semestern är lika otänkbart som sill utan snaps eller jultomte utan paket. Det är även ganska opraktiskt att ligga på sanden med bara en handduk under sig. Allt blir sandigt och för många äldre (dit jag snart räknas) blir det omständigt att ta sig upp och ner. Om det startas en rörelse som heter ”rör inte min solstol” så kommer den troligen att få stort genomslag. Det här med solstolar har inte militären i Thailand förstått. Just de är sannolikt inte bäst på att utveckla turism, utan de brukar vara bäst på motsatsen, att skrämma bort turister när de rullar igång.
Mycket prisvärt och anpassat till oss
Vi bor hos ett Thai/Schweiziskt par när vi är på Phuket-halvön. Hon är thailändska och business-kvinna och han lite av gårdskarl och glädjepojke för henne. Här hyr vi alltid en bungalow, jeep och en BMW 1200cc sporthoj och betalar 800 kr dygnet med frukost (för fyra personer) och städning, så det känns som ett fynd samtidigt som vi lärt känna personalen. De personliga mötet är så viktigt och här går vi som barn i huset och stormtrivs. Vi har till och med egna tavlor i huset där vi bor och kan lämna en säck med bra thailands-prylar när vi reser hem.
430 döda på sex dagar
När jag tog ut mc:n ur garaget så berättade Chris, som mannen heter, att han hade läst att det dog 430 personer i trafiken under sex juldagar och att ca 4000 skadades. Jag vet inte om det var information som skulle säga ”kör försiktigt”. När jag på kvällen skulle köra de 35 minuterna hem öppnade sig himmelen igen. Regnet i kombination med mörker gör att natten blir än mörkare. Vetskapen om att varannan thai-chaufför skruvar på sin dieselpump gör att vi är många som vet hur halt det blir när vatten blandas med diesel på vägbanan. Samtidigt klingade siffran 430 från Chris i mitt huvud och gjorde att resan kändes lite extra spännande och gick lite lugnare.
Sämsta vädret på trettio år
Vädret i Thailand har aldrig varit så här dåligt någonsin som i år. Totalt har vi haft 3,5 hela regndagar på en månad och så har det varit mer eller mindre regn varje dag. Men sol har vi fått tillräckligt i alla fall de flesta dagarna. Jag har full förståelse för alla som är här bara 1–2 veckor och som känner sig lite blåsta på både sol och solstolar, då de fått uppleva denna väldigt unika situation, men värre saker har jag varit med om.
Du är din egen säkerhetsansvarige
Säkerhetstänket i Thailand verkar inte gått framåt en millimeter varken på byggen, i trafiken och om möjligt ännu mindre när det gäller båtliv. Möjligen har det införts bygghjälmar på cheferna på vissa byggen vilket ser bra ut, men det hjälper inte dem som verkligen behöver. Svenska sjöfartsverket skulle troligen inte släppa ut ett enda fartyg på havet om de hade gjort en inspektion här. Det innebär att du som passagerare måste ha egen extra koll på sånt som har med möjliga nödsituationer att göra.
Våga simma motströms!
Är man i Thailand måste man ta betydligt mycket mer eget ansvar än när man är hemma. Här finns inget skyddsnät utan du har alltid ett eget ansvar för dig själv och det är något som jag gillar. Att få göra och ta eget ansvar där man kan och har möjlighet att prova sina vingar. Jag har alltid haft svårt för människor som skall bestämma över mig, vill leda mig rätt eller när det daltas med vuxna människor. Jag vill vara fri som en fågel. Simma som en fisk motströms eller lyfta som ett flygplan mot vinden. Jag vill helt enkelt gå min egen väg och prova mina egna idéer även om det ibland kostar på som till exempel Gotlandsbåten som blev en ganska kostsam historia för några få, men väldigt lönsam för många andra.
Gotland saknar 50 procent av sina besökare
Jag har länge sett hur begränsad Gotlands utvecklingen varit för att transportören genom monopol styrt hela öns utvecklingen. Transportören påstod något annat och då fanns det bara alternativet att bevisa hur fel de hade. Tanken var att satsa 2–3 miljoner av egna pengar i detta utvecklingsprojekt för Gotland, för att tillsammans med många andra bevisa hur bra utveckling Gotland kan ha när det är konkurrens. Det blir aldrig som man tänkt sig och det kom inte att räcka med det dubbla för mig och då skall vi inte prata om vad Ralph lagt i detta projekt. Men vi har bevisat det jag hela tiden påstått: att besöksnäringen på Gotland har så mycket större potential om det finns konkurrens.
För Gotlands eller rederiets bästa?
På 10 år har vi tappat minst 50 procent av de turister som borde varit här på grund av för lite marknadsföring och transportkapacitet. Bra för rederiet och mindre bra för resten av ön. Tyvärr är det inget som Gotlands Förenade Besöksnäring överhuvudtaget tar upp som ett problem. Varför man inte diskuterar detta inom Gotlands forum för besöksnäringen och därmed visar att man accepterar en sämre utveckling än riket kan man ju fråga sig.
Landsbygdsutveckling på riktigt
Det blev dyrt och krångligt men nu vet jag att min grundtanke var rätt och får väl hoppas på att näringen i framtiden är beredda att satsa på en båt. En enad näring har inga problem att starta ett rederi och då är vi på det igen, då detta är öns största möjlighet till snabb utveckling som gynnar hela Gotland. Jag har varit med och investerat mest på den gotländska landsbygden med närmare 300 miljoner utanför Visby de senaste 10 åren där det i övrigt mest är bönder som investerar. Både lantbruket och besöksnäringen är två livsviktiga industrier för Gotlands framtid och vi borde hitta fler synergieffekter med de båda näringarna. Det som skedde 2016 med konkurrens över havet var att de flesta landsbygdsföretagen gick bättre än någonsin, vilket i det långa loppet är det bästa sättet att utveckla landsbygden på ön.
Våga lyssna på obekväma oliktänkande entreprenörer
Jag kan ibland tycka det är konstigt att jag aldrig blivit tillfrågad att sitta i exempelvis Gotlands Förenade Besöksnärings styrelse, då jag verkat i de flesta branscher och investerat mest av alla på Gotland. När jag frågade runt så beror det på att jag är för obekväm och går mina egna vägar. Framför allt kritiserar jag delar av rederiets verksamhet och det får man inte. Det finns en rädsla och just rädslor är det farligaste som finns för utveckling. Jag vill tro att Gotland och de flesta andra län egentligen behöver fler som är obekväma, som verkligen vågar gå nya vägar och inte bara följer upptrampade stigar. Vi behöver mer visioner och då måste vi våga släppa fram visionärer och entreprenörer som vågar. De är dessa som är framtidens hjältar och som kommer stå för utvecklingen i både bolag och regioner m.m.
Gotlandsbåten: ett gotländskt utvecklingsprojekt
Om vi hade lyckats att få fler från näringen och framför allt näringslivs-organisationerna runt om på Gotland att förstå vad projektet Gotlandsbåten gick ut på, så skulle vi ha lyckats redan i år. Nästa gång som alla vill satsa, kommer vi att lyckas och då kommer hela Gotland att bli vinnare och inte bara Visby som i de flesta andra projekt. Jag är är övertygad om att det inte finns något projekt som med så lite kapital, skulle kunna göra så mycket nytta för ön som en konkurrerande färjelinje.
Drömmar kommer alltid att förändra världen
Det är drömmar som får världen att utvecklas och min dröm är fortfarande att alla gotlandsföretag som jobbar med turism skall få 50 procent mer i kassan, vilket det skulle bli på 5–10 år med konkurrens. Då skulle vi få närmare 1000 nya åretrunt-jobb och det skulle ge stora möjligheter för landsbygden att långsiktigt bli levande. Det går oftast inte att skapa långsiktighet med bidrag, utan det är när det blir livskraftiga bolag som intresset växer och möjligheterna för människor att bo och verka utanför Visby ökar.
Våga gå din egen väg och gör dina drömmar
Innan detta blir verklighet måste vi troligen behöva uppleva två säsonger då turistutvecklingen går baklänges. Under tiden skall jag äntligen få flyga ut i rymden, vilket är en dröm. Tre nya spännande projekt kommer att se dagens ljus tack vare gemensamma drömmar med andra människor.
Våga förverkliga dina drömmar och ha kul – det är de två viktiga saker som kommer upp när man skall svara på livets gåta. Vad går allt ut på?
Pigge i paradiset på Koh Lanta.
Tråkigt att folk inte fattar vilken potential du har.
Efter att ha läst din bok om tsunamin, har i alla fall jag förstått, att inget är omöjligt för dig. Lycka till i fortsättningen.