Eventuellt obehagliga Sanningar om Gotlandstrafiken

Debatten runt Gotlandstrafiken omges av mängder av påståenden. Frågan är vilka fakta de som skrivit under De Gotländska Ståndpunkterna har utgått ifrån? Tänk om vi byggt dessa ståndpunkter på fel fakta? Här är några frågor som är viktigt att hålla reda på där tydligheten inte varit den bästa.

1. Vi anser oss orättvist behandlade på Gotland när det gäller infrastruktursatsningar. Så här är det: Gotlänningen får per person och år dubbelt så mycket som den genomsnittliga svensken i infrastruktursatsningar.
2. Gotland försöker vifta bort miljöaspekten och vill inte ta ansvar för den miljöpåverkan dagens färjor ger då den är så väldigt liten enligt vissa. Så här är det: Dagens båtar står för 40% av svensk inrikessjöfarts koldioxidutsläpp och är bland de sämsta för miljön i hela Östersjön på grund av farten. Utsläppen blev nästan dubbelt så stora med de nya båtarna 2003.
3. I debatten görs det gällande att 20 år skulle vara en lång tid för statliga båtar att vara i trafik. Så här är det: Visby användes under 22 år, Tjelvar under 25 år och Gute under 25 år. Dagens båtar Gotland och Visby vill Gotlandsbolaget och Gotlandsupproret köra i 18 år.
4. Det sägs att utvecklingen med de nya snabbåtarna var så enormt bra för Gotland. Så här är det: Gotlandslinjen 1988–1997 ökade med 60% vilket gav 450.000 fler passagerare. Destination Gotland 2002–2011 har bara lyckats öka 15% eller 246.000 passagerare och av den siffran är det enbart 22.000 som är icke-gotlänningar.
5. Gotland satsar på extremt snabba båtar vilket betyder allt för öns framtid. Detta skall ge ön konkurrensfördelar för bofasta och turister. Så här är det: Dagens resemönster är att resenärer mer och mer ser på priset för resan och struntar i om det tar lite längre tid att åka över t.ex. Skavsta eller någon liten flygplats långt utanför Paris. Resmålet hänger ihop med priset på resan så det turistiska Gotland går emot resten av världsmarknaden med sina idéer om snabba dyra båtar.
6. Vi kräver vägpriser över havet. Så här är det: Det skulle vi få om vi kunde acceptera förändringar i dagens system. En hamn med tre dagliga avgångar och en båtresa på ca 2.45 timmar till en prislapp som skulle motsvara vägpriser skulle kunna vara verklighet i morgon om Gotland bara kunde ena sig och prioritera.
7. I debatten försöker man misskreditera statligt ägda båtar och säger att det är bättre med privatägda båtar. Så här är det: Regelverket för upphandlingen är enbart på tio år vilket gör att specialbyggda båtar för Gotlandstrafiken bör skrivas av på den tiden med ca 80%. Statliga båtar skulle skrivas av med 80% på 20 år. Det innebär att statliga båtar skulle halvera avskrivningskostnader. Det är en minskad kostnad per år med ca 140 miljoner per år som påverkar biljettpriset.
8. Ett utryck som man ofta tar till är ”gamla långsamma båtar” och så börjar man prata om Graip och Tjelvar. Så här är det: Om vi fick statliga båtar så skulle man bygga nya moderna båtar med den senaste tekniken och servicen. Restiden i ca 24 knop skulle bli 35 min längre när det är som sämst och för många skulle hela resan, från dörr till dörr, gå snabbare.
9. När Gotlandsbolaget föreslog snabbfärjorna så beräknade de oljekostnaderna till 64 öre litern 2012 och priset blev nästan 8 gånger så mycket. Så här är det: Med rätt fakta skulle ingen accepterat dessa båtar då vi egentligen inte är beredda att betala så mycket som de kostar i bränsle. Nu hävdar en grupp att bara för att vi haft det så här så skall det vara så i framtiden. Men samtidigt vill de inte betala för detta utan priset för bevarad hastighet skall turisterna och staten stå för.
10. Gotlandsbolaget har en båt som används ca 40 dagar per år och en till som används lite mer än det dubbla och två som går 365 dagar per år. Rederiet hävdar att långsammare båtar innebär att man kommer fram mitt i natten om de skall lösa dagens utmaning. Så här är det: Med nya kreativa idéer där man har tre båtar i trafik så skulle Gotland få samma avgångstider från Gotland som idag men från Nynäs så skulle man kunna välja på att resa ut 18.35 och komma till Visby 22.25 eller resa 23.30 och komma fram 06.00 med möjlighet att sova kvar till kl 10 och äta frukost ombord.

Idag finns det ett rederi som bedriver ett aktivt lobbyingarbete i Stockholm och ligger på beslutsfattarna väldigt hårt. Gotlandsbolaget/Destination Gotland säger sig inte känna till vem som utför detta jobb eller varför. En tänkbar sanning är att det då finns ett konkurrerande bolag vilket skulle vara väldigt intressant. Eller så har vi serverats ytterligare en stor lögn som skapar oreda i debatten.

Bra fakta: Intäkterna till trafiken har fyra poster: gotlänningarna står för 12%, frakten för 8%, icke gotlänningar för 40% och staten för 40% av den miljard som färjetrafiken drar in. På utgiftssidan är det tre poster som är ungefär lika stora: 1/3 bränsle, 1/3 kapitalkostnader för båtar och 1/3 driftskostnader.

Idag säger sig staten vara beredd att satsa en halv miljard per år på Gotlandstrafiken vilket kan bli hur bra som helst om vi från Gotland kan bestämma oss om att det är dessa förutsättningar som gäller. Nu känns det som om ingen politiker vågar kliva fram och ifrågasätta De Gotländska Ståndpunkterna. Eventuellt är vi gisslan under tidigare okunskap.

Jag är rädd att vi just nu är vår egen värsta fiende med allt negativt vi sprider. Företagare på ön behöver få klarhet om vad som gäller i framtiden om vi skall våga investera eller anställa.

När kan vi acceptera reglerna som staten ger oss och börja bli kreativa ihop? Den här upphandlingen startade 2008 och fortfarande har vi inte lyckats bli sams om förutsättningarna. Vad säger det om oss gotlänningar och de som företräder oss? Lite självkritik skulle kanske vara på sin plats.