Staten sträcker ut handen och erbjuder ordentliga prissänkningar och nya moderna färjor med statligt ägda båtar

Det finns idag en stor oro inom turistnäringen på ön. När turistindustrin inte vågar satsa blir det problem även för underleverantörer längs hela kedjan. Många företag väljer att köra med mindre bemanning och gör samtidigt neddragningar på utgiftssidan. Det blir minskade investeringar i byggnationer, renoveringar, man kortar öppethållandet och försöker köra med mindre personalstab. Det har spritt sig en pessimism i nästan hela branschen. Det har t.ex. aldrig varit så många restauranger till salu på ön som just nu. Campingarna runt Visby går på halvfart och har tappat beläggning motsvarande 1,5 ggr Visby innerstads hotellnäring per dag under säsongen. Flera anläggningar har kortare öppettider än för några år sedan. Vi själva har dragit bort mer än 50% av åretrunt-tjänsterna mot förra året. Det är helt fel riktning, för ön behöver positiva signaler som gör att hjulen börjar snurra och då är prisbilden över havet helt avgörande.

Det finns just nu två vägar till samma mål vad det gäller båttrafiken till Gotland. Den ena vägen är att vi skall ha ca 200 miljoner ytterligare till 2017. Detta för att kunna åka lika ofta till exakt samma hamnar i 28 knops fart med samma båtar som idag. Denna väg känns väldigt osäker då det inte finns medel för en sådan satsning hos infrastrukturministern idag. Jag säger inte att vi skall sluta jobba för en rättvis prisbild över havet men jag skulle föreslå att vi jobbade på ett annat alternativ parallellt där vi gemensamt med staten ser över kostnadsläget och växlar fart mot bättre pris och andra förbättringar. Jag och Nils Nordenbrink har ett förslag, Gotlandstrafiken – Plan B, som innebär att vi tappar ca 30 minuter över havet men den totala restiden tappar mindre och ibland går det både snabbare och smidigare om man tänker lite nytt. Vi behöver bara ena oss samt våga för att lyckas.

Jag tror att vi skulle skulle kunna komma fram till en uppgörelse där staten är beredd att satsa ca 450 miljoner per år och 50% av den bränsleprishöjning som troligen kommer framöver. Finns dessa ca 450 miljoner så skulle gotlänningarna kunna bestämma över framtiden och få andra fördelar om vi väljer att sänka hastigheten på sjön. Vi växlar hastighet mot betydligt lägre priser och bättre komfort samt betydlig lägre utsläpp av skadliga växthusgaser än idag.

Staten sträcker nu ut handen för statligt ägda fartyg. Det är en hand som vi absolut skall ta till oss. Vi skulle få nya moderna färjor som skulle betala sig på 20 år i stället för 10. Här skulle vi kunna sänka biljettpriserna med mellan 150–200 miljoner per år.

På grund av EU-regler kan avtalen idag inte vara på längre tid än 10 år vilket gör att t.ex. en grekisk redare som skall bygga nya isklassade stålbåtar måste få igen större delen av sitt satsade kapital på 10 år. Detta regelsystem innebär att ön får onormalt höga biljettpriser vilket med en regeländring skulle gå att gå runt. Här måste gotlänningarna ställa sig upp som en man och visa att detta är något vi gillar.

Kan vi köra med två båtar på Nynäshamnslinjen skulle hastigheten kunna sänkas till 24 knop på dagen och betydligt långsammare på natten, samtidigt som avgångarna från Gotland blir de samma och tidtabellen får en klar förbättring från Nynäs. Väljer vi en kortare resväg till Västervik så tar resan bara 2h 45min. Då skulle bränsleförbrukningen totalt minska med ca 36%. Detta motsvarar en besparing på minst 120 miljoner enligt dagens kostnadsläge och uppskattningsvis närmare 170 miljoner 2017.

Beställer vi nya moderna båtar med rätt skrov, propellrar och roder för att minska energiförbrukning så skulle vi kunna minska kostnaderna med ytterligare 80 miljoner per år.

Kan vi sen använda dessa besparingar till sänkta biljettpriser så skulle längdmetertaxan för frakten kunna halveras med 50%. Gotlänningar och fastlänningar skulle kunna resa till minst 30% lägre priser i nya moderna båtar. Om det blev verklighet så skulle optimismen öka på Gotland och investeringsviljan komma tillbaka.

Om vi spelar ut hamnarna mot varandra så skulle det kunna sänka hamnavgifterna med ca 10–15 miljoner per år. Här sker nu en mycket intressant utveckling när staten sträcker ut handen och kan tänka sig att äga båtarna så att vi kan klara en 20-årig avskrivningstid. Det innebär att vi kan göra avtal med hamnarna som sträcker sig över tjugo år vilket innebär 30 miljoner resenärer på den norra linjen och ca 10 miljoner resenärer på den södra under 20 år. Västervik flaggade idag upp för att de kunde tänka sig en halvering av taxan om de fick överta trafiken vilket skulle spara ca 15 miljoner per år eller 300 miljoner för hela perioden. Intressant med konkurrens och sedan skulle vi spara ca 30 min båtresa varje tur vilket skulle betyda en del för miljön på 20 år.

Detta är vad Gotland omgående behöver och vad som också kan förverkligas omgående. Alla parter vill och pengar finns för en satsning på ca 450 miljoner idag. Vi har nu presenterat ett förslag och nu är det upp till Näringen och öborna att stötta de politiker som vågar satsa. Det krävs lite mod och då måste vi stötta beslutsfattarna.

Ring en politiker om du tror på detta för då kan det bli verklighet till 2017!